Året är 1932. På det schackrutiga golvet i en läsesal på Uppsalas universitetsbibliotek Carolina Rediviva ligger en kropp, dränkt i blod. En brutal syn. Runt liket trängs poliser och pressfotografer. På plats finns också den best som orsakat professorns död. Också den död, med blod droppande från klorna. Vem är det som har slagits med och vunnit över det ohyggliga odjuret? Och var har hjälten tagit vägen med föremålet som är centralt för gåtans lösning?
Två gånger har den store rättskiparen Fantomen besökt Uppsala, bägge gångerna i Demonens avbild, nummer 10 från 1995. Berättelsen spänner nämligen över 60 år och tre generationer Fantomen och handlar om en statyett; demonens avbild. En forskare från Uppsala har tagit statyetten från dess vilorum i Blackstonedalen någonstans i Afrika, och därmed skrivit under sin egen dödsdom. Denna statyett, som han tagit med sig till Carolina Rediviva, bär på en stor ondska som nu släppts lös. Fantomen kommer undan med nöd och näppe efter sitt slagsmål med besten men lyckas ta tillbaka statyetten till dess ursprungliga gömställe, dock utan att förgöra den verkliga demonen. Uppsalapolisen hittar aldrig något svar på vad som egentligen hände och gåtan förblir olöst. 1995 blir den åter en fråga för Fantomen, som får avsluta det hans farfar påbörjade. Återigen har en äventyrare från Uppsala universitet begett sig ner till djungeln och väckt den demon som inte väckas bör.
Och återigen flyttar demonen in i djur som förvandlas till mördarmaskiner. Forskaren lyckas ändå ta med sig statyetten, upp till Uppsala, men märker inte den lilla demonsmittade spindeln som följt med. Fantomen lyckas inte heller denna gång rädda den girige Uppsalaforskaren som grävt för djupt bland mörkrets skattgömmor. Men han tar kål på demonen och återför statyetten till Blackstonedalen. I slutscenen vandra han lugnt nedför den mörka Slottsbacken, endast upplyst av fullmånen.
Det verkar vara något med 1930-talets Uppsala och superhjältar. Då var nämligen en annan hårdkokt karl i stan. År 1930 bad Sveriges regering ett arkeologiskt team om hjälp att hitta en gammal kammare, som skulle finnas begravd under Gamla Uppsala kyrka. Kammaren tillhörde det hedniska tempel som en gång legat där och sades innehålla en staty av Balder den vackre och en ring som bars av invigda i Oden-kulterna. Och om man ska ha tag på en riktigt bra arkeolog, vem frågar man om inte Indiana Jones? I Indiana Jones Adventures volym 1 beger sig äventyraren till ett kyligt Sverige, där gatuskyltarna är misstänkt tyskklingande.
Tillsammans med några rivaliserande arkeologer som alla vill föra Balders ring till sitt eget museum ger han sig ner i Gamla Uppsalas underjord, vilken visar sig vara en plats för märkliga ting. Bland skelett, forntida hällristningar och en jättarnas kammare, hittar de ringen. Men en av de andra arkeologerna knycker klenoden, och lämnar Indy instängd i kammaren. Förstås hittar han ut och upptäcker på vägen något annat som är mycket mera värt än Balders ring. Nämligen Uppsalarullen, en karta över templet där det finns ett recept som kan förvandla människor till bärsärkargångande vikingar. Lyckan blir kort, för ondingen Belloq stjäl Uppsalarullen och tar ner den till Marrakech för att sälja den till en naziagent. Att sådana äventyr kunde ske i Uppsala, vem kunde tro det?