Sunnerstaflicka konserterar i USA

Det är kallt i huset, termostaten hann inte med när det plötsligt blev tio grader kallt i Sunnersta. Maria Verbaite måste värma händerna under varmvattenkranen innan hon sätter sig vid den svarta flygeln på den vita mattan och rummet fylls av Frans Liszts virtuosa etyd La Campanella.
Pianisten är 14 år. Hennes fingrar rör sig med en snabbhet som liknar kolibrins vingslag.
Hon är en bland kanske fem-tio särskilt talangfulla unga pianister i Sverige, de som vinner tävlingar av olika slag. Själv säger hon att det finns många tusen som hon runt om i världen. Att konkurrensen är hård redan nu och blir ännu hårdare när hon blir vuxen.
- Men det handlar egentligen inte om att vara bäst. Alla spelar olika. Man måste bara finna sitt eget sätt, det som känns rätt och som publiken tycker om.

Felslagen i La Campanella blir inte många trots de kalla fingrarna. Men musik är mer än teknik och uteblivna felslag. Mästarna bland tonsättarna briljerar inte bara med svårspelade tekniska stycken, utan också med sådana gestaltningar av känslor, som tar över där orden inte räcker till.
Hur hittar en ung pianist dit?
- Jag börjar med att läsa noterna och försöka förstå vad just den musiken handlar om. Sedan spelar jag och lär mig stycket. Försöker hitta en egen känsla. Först när jag har gjort det lyssnar jag på hur andra pianister har tolkat musiken, berättar Maria Verbaite.
La Campanella, som hon nyss spelat för UNT, börjar snabbt och torrt, aningen hårt, ekvibrillistiskt. En bit in i stycket, när vänsterhanden får ge kraftigare stöd nedifrån de låga registren, kommer de starka känslorna. Det blir nästan glödande varmt runt den 14-åriga pianisten.
Liszt, Chopin, Skrjabin, Rachmaninoff och Beethoven står på Maria Verbaites program just nu. 18 februari reser hon till USA för att ge tre solokonserter i Orlando. Det är andra gången hon är inbjuden av Steinwayföretagen/Sherman Clay - som stöder unga pianister, som en del av sin marknadsföring - att spela för publik på 60-100 personer.

Mamma Ingrida deltar i intervjun.
- Vi kommer från Kaunas i Litauen. Min man och jag är läkare, och det är tur, eftersom det kostar mycket att hjälpa Maria att utvecklas i musiken.
Familjen har nyss köpt Marias första flygel. Fram till i höstas har hon spelat på ett piano, men hennes privata pianopedagog Tamara Jeltova i Stockholm och konsertarrangörerna i USA har framhållit att hon behöver en flygel. Nu står hennes nytillverkade svarta Steinway i vardagsrummet och blänker.
- Den bästa flygel jag har spelat på!, säger Maria Verbaite.
- Från början trodde vi att Marias musik skulle bli en hobby, säger hennes mamma. Nu inser vi att det handlar om hennes kommande yrke. För mig, som är onkolog, är det skönt att koppla av efter jobbet och sitta med Maria när hon övar och studerar in ny musik. För Maria är det bra att få uppmuntran och uppskattning.
Maria nickar:
- Mamma arbetar med mig och pappa skjutsar mig till allt.

Maria Verbaites liv har hittills varit stressigt med Montessoriskola på dagarna, lektioner för Tamara Jeltova tre gånger i veckan, därtill teoristudier i musikhistoria och harmonilära.
Blir det tid över till annat än musik?
- Jag spelar tennis varje vecka, läser mycket böcker, gärna deckare och tonsättarbiografier, och träffar vänner ibland. Och nu får jag mer tid. Jag slutade skolan förra veckan.
Slutade i åttan?!
- Jag ska läsa resten av grundskolan på distans, med hjälp av en dator när jag ger konserter utomlands. Jag får mycket rörelsefrihet på det sättet.
Mamma Ingrida suckar och konstaterar att efter de närmaste årens "rörelsefrihet" med konserter runt om i världen, blir det viktigt att tänka på utbildning vid gymnasium och musikkonservatorium - inte självklart i Sverige. Men hon vill att barnen - Maria har en storebror som tänker bli forskare inom medicin - ska ha sin bas i hemmet i Sunnersta oavsett var i världen de verkar.
- Det är därför vi har köpt ett stort hus här, så att de alltid ska kunna komma hem.

Sunnerstaflicka konserterar i USA

Hon kallas både stor talang och musikaliskt underbarn.- Det är lätt att imponera medan man är barn. Sedan blir det tuffare, säger Maria Verbaite.