Ny dokumentär filmad i 3D. Skildrar livet i Flogstas studentkorridorer
Snart har Sveriges första dokumentär gjord i 3D premiär. I filmen Flogstavrålet skildras allt från olycklig korridorskärlek till jakten på kylskåpstjuven – allt tredimensionellt.
Namnet Flogsta är för många Uppsalabor synonymt med långa, slitna studentkorridorer och vilda fester. Stadsdelen uppfördes på 1970-talet, och kom att övervägande innefatta studentbostäder. Någon gång i samma veva ryktas det att fenomenet Flogstavrålet föddes – studenttraditionen att varje kväll klockan 22 öppna fönstret för att ge upp ett kollektivt vrål.
Nu har stadsdelen blivit temat för en film i regi av dokumentärfilmaren Johan Palmgren. I filmen Flogstavrålet får vi bland annat veta hur det är att vara olyckligt kär i en korridorskompis, eller att ha bott i samma studentkorridor i hela 25 år. Här får vi också möta lagens långa arm som griper in i jakten på korridorens mattjuv. Och - allt är filmat i 3D.
Johan Palmgren hade under en tid lekt med tanken att göra en svensk 3D-film. Han är i skrivande stund också den ende svensk som satt planerna i verket.
– Jag gjorde en del egen research och tittade bland annat på regissörer som Ang Lee och Martin Scorsese, som båda jobbat i 3D. Men jag ville inte göra en glassig och snygg film, säger Johan Palmgren. Tvärtom så ville jag i stället skildra något skitigt, mörkt och nedgånget. En kompis som varit på fester i Flogsta tipsade om området och den speciella, nästan dystopiska stämning som rådde där.
Johan Palmgren åkte till Flogsta för att reka och kom fram strax innan klockan 22, i lagom tid för att mötas av det beryktade vrålet.
– När jag hörde det visste jag att jag hade hittat rätt.
Det var inte svårt att hitta tacksamma karaktärer. I ett fall ville Johan Palmgren prata med någon som var olyckligt kär. Han tog hissen en trappa upp, gick in genom en öppen dörr och frågade den första tjej han träffade om hon kände till någon sådan person. ”Ja – jag“, svarade hon och medverkade sedan i filmen.
Att spela in filmen i 3D blev mer än dubbelt så dyrt än att spela in film på ”vanligt” sätt. I och med att man filmar med två kameror för att skapa en 3D-effekt, är det ett ständigt jobb med att se till att de båda bilderna hänger ihop. I ett fall blev diset från en gatlykta annorlunda i den ena kameran jämfört med den andra, och då fick man i stället lägga ner mycket tid och pengar på digital efterbearbetning.
– Man får också tänka på att undvika snabba panoreringar som blir tröttsamt att se i 3D, berättar Johan Palmgren. Sedan bestämmer man i postproduktionen om objekten ska befinna sig framför filmskärmen - så kallad negativ 3D, där man upplever att objekten ”hoppar ut ur duken” - eller bakom den, vilket kallas positiv 3D. I Flogstavrålet använde vi oss nästan uteslutande av det senare.
Flogstavrålet (där för övrigt Weeping Willows-medlemmen Niko Röhlke gjort musiken) har premiär på Tempo Dokumentärfestival, där den är nominerad till kortfilmspriset Tempo Short Award. Johan Palmgren har även tillsammans med kollegan Åsa Blanck med två andra filmer i tävlan på festivalen, Morfar och jag och helikoptern till himlen samt Familjen Persson i främmande land. Produktionstakten är med andra ord hög. Men redan nu finns planerna på nästa projekt.
– Jag och Åsa Blanck ska följa ”kvartersdoktorn” Magnus Eriksson när han går i pension.