Tidigare har både Anders Rönnlund och Johanna Hästö ställt ut sin konst i Konstkuben som flyttats mellan Resecentrum och Kvarteret Hugin. Nu är det engelskmannen Stuart Mayes tur. Efter att ha utbildat sig som konstnär i Storbritannien skaffade han en konstnärsresidens på VIP ateljéhus i Stockholm och läste vid KKH samtidigt. Där blev han intresserad av stadsutveckling, och specifikt HBTQ-relaterade frågor.
– När jag var ung var det viktigt med HBTQ-caféer eller ställen för HBTQ-människor att träffas. När jag sedan som äldre flyttade till Sverige och började studerade vid SFI behövde vi läsa forskningsartiklar. Då läste jag om ett HBTQ-äldreboende som skulle öppna i Sverige. Det är som att de äldre var osynliga när jag var ung men nu är det tvärtom, de unga är mer osynliga.
Efter att ha blivit inspirerad av konstnären Eugène Jansson, som levde som öppet homosexuell i slutet av 1800-talet, och avsaknaden av mötesplatser för unga, skapade Stuart Mayes konstverket "M".
– Projektet har att göra med en dag då jag cyklade runt i skärgården och hittade en skylt med ett M på, för mötesplats. Det som är speciellt med just mötesplats är att det är till för bilar, men det får en även att undra om de finns för folk och i så fall, var? Alla nu för tiden träffas ju via appar.
Stuart Mayes beskriver sitt konstverk "M" som en plats där man kan utforska känslor gällande mötesplatser.
– Det är en blandning av naturligt och konstgjort. Om man, till exempel, träffar folk via en dejtingapp får man upp en bild och kort beskrivning av personen. Men det handlar inte om kroppen eller känslor. Med min konst ställer jag frågan: Hur träffades vi egentligen som djur, och inte som tänkande, reflekterande människor?
Vad skulle du vilja förmedla med "M"?
– Jag blir väldigt inspirerad av andra människors tolkning av min konst. Jag, som har skapat verket, styr ju 70 procent av vad besökaren kommer uppleva, men resterande 30 procent finns inuti de människor som upplever det. Det är bara kul om de ser något helt annat än vad jag ser och att vi tolkar saker olika. Förhoppningsvis blir besökarna inspirerade och känner: Jag vill göra något själv, jag behöver berätta något eller skapa en diskussion. I slutändan vill jag bara att folk känner sig trygga och får uttrycka sig.