Strupsång, theremin och vägen inåt

Publiken har hört och sett honom spela instrumentet theremin till exempel under improvisationskonserter i Gottsundakyrkan i Uppsala och S:a Mariakyrkan i Sigtuna. Oförglömliga koreografiska upplevelser, där musikerns händer, och kropp för den delen, rörde sig kring instrumentet och genom rörelserna skapade ljudet, musiken.
Många har också hört honom sjunga någon sorts östlig folkmusik med en märklig stämma. Vad gjorde han med rösten? Och varifrån kom musiken?
En varm junidag möts vi på konditori Ofvandahls innergård i Uppsala för ett samtal om gamla och nya klanger och gamla och nya instrument.

Thereminen klarar vi av snabbt. Den köpte Girilal Baars när han hade läst vad kompositören John Cage hade skrivit om den i sin bok Silence.
Thereminen hade konstruerats åren 1917-19 av ryssen Lev Termen, senare Leon Theremin. I början användes den vanligen på ett traditionellt sett, så att den fick spela melodistämma i olika verk. Lenin sägs ha varit så förtjust i den att han själv tog lektioner i att spela theremin.
Men Cage skrev att poängen med thereminen naturligtvis var att få den att låta annorlunda och att inte spela traditionell musik på den. Den var ju ett nytt instrument.
- Då köpte jag en och bestämde mig för att jag nog inte skulle spela traditionell musik på den, säger Girilal Baars.
I stället för att leta sig fram till melodier, använder han den - och all teknik han har i sin studio i Ekebybruk i Uppsala - för att bygga sina ljudbilder, där klangerna är det viktigaste. Musikstycken som snarare är händelser än låtar.
- Det är oerhört roligt att upptäcka nya klanger och att ha nya verktyg. Jag arbetar mycket i datorn, men också med olika instrument utanför den, säger han, men påpekar att det inte är tillräckligt att leta nyheter.
- Efter en tid riskerar den nya klangen att bli en gimmick och man tröttnar på den.

När kompositören John Cage skapade nytt, var tystnaden ett viktigt element medan japanen Merzbow blev pionjär inom Noiserörelsen. Vad kan vara nytt i dag och i morgon?
- Jag vill gärna tro att om man vill skapa något nytt, måste man vända sig inåt, inte bara skjuta utåt. Kanske söka sig fram till vad man verkligen vill göra. Där kan man hitta det nya, säger Girilal Baars.
Han har skrivit egen musik i 20 år, allt från rocklåtar till det 40 minuter långa stycke, som han skrev till sin vän Mikko Kallinens koreografi. Kallinen ville ha musik utan melodi och utan igenkännbara instrumentljud till sin dansföreställning Cyborgic Sapiens. Det blev en komposition med bland annat motorsåg, elektrisk dörr, förvrängda röster och olika instrumentljud.
- En utmaning! 40 minuter är mycket även om man upprepar en del sekvenser.
Under Kulturnatten i Uppsala i september spelas och dansas två stycken som Girilal gjort åt Mikko Kallinen, Cyborgic och Light life. Föreställningarna blir ungefär 25 minuter långa vardera.
- Jag spelar live, det betyder att jag sitter med en dator och annan elektronisk utrustning och jobbar med mina olika ljudkällor medan Mikko dansar. Dessutom ska jag ha en gästmusiker som ska spela med i det första stycket. Det blir alltså en del improvisation så att även jag blir överraskad av musiken, säger Girilal Baars.

Parallellt med det experimentella elektroniska spåret, plöjer Girilal Baars en annan folkmusikfåra.
- Etnisk musik, brukar jag säga, säger han och berättar om den tuvinska strupsången.
Inte bara berättar. Plötsligt koncentrerar han sig, harklar sig och börjar sjunga med en knölig och grumlig, men samtidigt klingande röst.
- Strupsång, säger han. Övertoner. Tuva.
Tuva är, det svenskklingande namnet till trots, ett ryskt område nära gränsen till Mongoliet. Där har man av tradition medvetet arbetat med strupsång och de övertoner som skapas när man "klämmer ihop halsen och sjunger". Övertonerna bildas i halsen och munnen, med hela huvudet som resonanslåda, men inte som när övertoner bildas i bihålorna i västerländsk övertonssång.
Det låter... märkligt och intressant när Girilal Baars sjunger sådär rätt upp och ned på uteserveringen. Nya klanger för mig, men gamla för tuvinerna...
- Det är så vi lever i postmodernismen, säger Girilal Baars.

FAKTA
Theremin

Instrumentet theremin konstruerades 1917-19 av ryssen Lev Termen, senare Leon Theremin. Thereminen består av ett par oscillatorer (en elektronisk anordning som alstrar en växelspänning med bestämd frekvens och storlek) och två antenner. Den ena antennen, ett upprättstående spröt, styr ljudets tonhöjd, den andra, oftast böjd i en cirkelform, styr ljudets styrka. Musikern rör aldrig vid själva instrumentet, utan spelar på det genom att röra sina händer i luftfälten omkring antennerna. Handens rörelser påverkar oscillatorernas egenfrekvenser. Det är de frekvensvariationerna som via förstärkare och högtalare blir de toner som är thereminens musik.
Beach Boys använder theremin i refrängen till Good vibrations. Även Pink Floyd hör till de band som har med theremin bland sina instrument.

Strupsång, theremin och vägen inåt

I begynnelsen var rockmusiken. Men när rockens mittfåra blev för bred och inte mycket längre hände vid sidan av den, gav sig Uppsalamusikern Girilal Baars in i den experimentella elektroniska musikens ljudvärld. Samtidigt som han började utforska den etniska musiktraditionen.