Strålande skådespelardebut i tunn film

Farväl Falkenberg, Ping-pongkingen, Hälsningar från skogen, H:r landshövding, Man tänker sitt - och nu Flickan. Den nya svenska filmvågen är tyst, smygande och mjuk som en sommarnatt. Stämningen är viktigare än handlingen; filmerna är meditativa och de långa perioderna av tystnad kräver att fyllas upp av åskådarens egna tankar.

I Flickan finns ändå en tydligare ramhandling än i lika bioaktuella Man tänker sitt, som snarast är en ordlös betraktelse över ett samhällstillstånd. Här står en nioårig flicka utan namn i centrum. Genom en kanske inte helt trovärdig uppvisning av extrem vuxen ansvarslöshet befinner hon sig ensam i familjens stora hus. En hel sommar.
Blanca Engström, Flickan själv, gör en svindlande debut. Förmodligen den bästa insatsen av en svensk barnskådespelare sedan Anton Glanzelius i Mitt liv som hund.
Hennes paradoxalt inåtriktade utstrålning blir desto starkare genom att kameran som vilar på henne, och som hon vilar i, hålls av av Hoyte van Hoytema, mannen som lyfte Låt den rätte från betyget 4.5 till 5.

I sina bästa stunder är Flickan vacker och böljande som en tyllgardin.
Men den är också lika tunn. Här fanns potential till En kärlekshistoria regisserad av Jens Jonsson, i stället blev det Barnens ö med manus av någon som tycker att det där med handling är lite omodernt. Bara för att Flickan själv vistas i stunder endast fyllda av tomhet måste inte biopubliken göra det.
Och jag har en invändning till. Flickan är sexualiserad på ett sätt som gränsar till spekulation. Klä mig i hängslen och kalla mig puritan, men jag ser inte den direkta nödvändigheten av, eller trovärdigheten i, att visa nioåringar som ritar av sina könsorgan och sätter upp teckningarna på väggen. Jag vet inte heller hur vanligt det är att nakna, svulliga simlärarinnor i omklädningsrummet frågar sina elever Vill du känna? Men vad vet jag, det handlar förmodligen om en känslig och sensuell skildring av kvinnlig sexualitet. (Och jo, jag hade visst reagerat på samma sätt om filmen hetat Pojken).
Flickan är en film som kommer att älskas av kritiker och festivaljuryer men dela sin publik. Det kommer inte att vara många som ser den, men de som gör det kommer att minnas den. Av olika skäl.

Strålande skådespelardebut i tunn film

Den nya svenska filmvågen är tyst och smygande. Blanca Engström i titelrollen för en svindlande debut och i sina bästa stunder är Flickan en vacker film. Men den är också tunn, skriver Erik Helmersson.