Strålande konsert av Uppsalapianist

Den unge och mångfaldigt pris­belönte pianisten Philip Ljung, vars moder är polska, gav sitt bidrag till Polendagarna i Uppsala med en konsert i Missionskyrkan i fredags kväll. I centrum stod givetvis polsk musiks nationalhelgon Frédérik Chopin.Men programmet inleddes med tysk-/österrikaren Ludwig van Beethovens Grande Sonate i Ass-dur, komponerad c:a 1800 då tonsättaren var 30 år gammal. Sonatens fyra satser skiftade ständigt mellan aggressiv frejdighet ochinåtvänd kantabilitet. Ljung tolkade allt med uttrycksfullt nyanserat och fraserat spel.Med den ryske tonsättaren Sergej Prokofjev förflyttades vi till det tidiga 1900-talets tonspråk. Av de två stycken Ljung tolkade var det framför allt Toccatan från 1912 som imponerade med sin energiskt obevekliga motorik och plötsliga accenter. Den utfördes inte mekaniskt, tvärtom med känsla för storform och tillhörande dynamik.Philip Ljung använde konserten igenom ett mycket uttrycksfullt kroppsspråk, men aldrig så engagerat som när han tolkade Chopin. Denna musiks ständiga uttrycks- skiften med briljans kontra sångbarhet, känsloutbrott kontra vila och uttrycksfulla pauser, fordrar intensiv koncentration av en tekniskt skicklig exekutör. Två Scherzi (h-moll och b-moll), en Vals (Ass-dur) och en svit med fyra Mazurkor utfördes alla med stor finess och lagom rubato.Med konsertens två sista verk hamnade vi i musikens "kändisvärld". Ballad i g-moll från före 1831 har ett återkommande huvudtema som är mycket välkänt. Med väl sammanhållet spel där detaljer inte fick skymma helheten fördes vi till en präktig kulmen. Och med en inkännande engagerad tolkning av den oerhört välkänt briljanta Polonäsen i Ass-dur (1843) förstod man varför Chopin är närmast avgudad i Polen.Ljung fick välförtjänta stående ovationer efteråt. Extranummer — Chopin, givetvis!