Det har bara gått några dagar sedan flamencogitarristen Robert Svärd tilldelades SKAP:s världsmusikpris – ett pris som årligen delas ut av intresseorganisationen Sveriges kompositörer och textförfattare
– Det är förstås väldigt roligt, säger Robert Svärd. Särskilt att just flamencon uppmärksammas. Det är en musikstil som sedan några år tillbaka är på frammarsch i Sverige.
Världsmusikpriset kröner framgångarna som gitarristen från Göteborg haft sedan debuten med det tokhyllade albumet ”Pa’ki Pa’ka” som släpptes förra våren.
Historien om Robert Svärds resa till flamencons finrum tål att berättas igen.
– Jag hade spelat på hundratals skivor, men för fyra år sedan bestämde jag mig för att äntligen göra min egen, säger han. Jag la ut videos på nätet där jag testade materialet till skivan, och i presentationen till en av låtarna, ”Karma”, skrev jag att det dessvärre saknades sång.
Videon spreds och det blev början på en sagolik historia. Alfredo Tejada, legendarisk flamencosångare från Spanien, hörde av sig och sa att han gärna bidrog med sång till Robert Svärds låt.
– Några månader senare satt jag i en studio i Granada i Spanien och spelade in min debutskiva tillsammans med gräddan av Spaniens flamencomusiker, säger Robert Svärd. Jag fattade knappt hur det hade gått till. Allting bara föll på plats. Det är en riktig askungesaga.
Med sådana förutsättningar var skivan stort sett en succé redan innan den ens hade släppts.
Just nu är Robert Svärd i full färd med att skriva musik till uppföljaren. Snart är det dags att gå in i studion. Dessutom håller han på med ett annat inspelningsprojekt.
– Jag har fått äran att spela in en låt till Alfredo Tejadas nya skiva, säger Robert Svärd. Jag är den enda svensken som medverkar. Resten är giganter från Spanien. Så jag vill verkligen att det ska bli kanonbra.
Robert Svärd började spela gitarr redan som fyraåring, och några år senare, när han var sju åtta år, hörde han för första gången en av sin mammas flamencoskivor. Det var kärlek vid första ögonkastet.
– Jag blev helt fascinerad av ljudet, men mina föräldrar sa att jag, om jag ville lära mig spela gitarr på riktigt, var tvungen att gå den klassiska vägen, säger han.
Robert Svärd lärde sig alltså att spela klassisk gitarr, men så småningom tröttnade han på att bara spela transkriptioner av stycken som egentligen var skrivna för piano eller violin.
– Fast den drivande faktorn var att jag ville skriva egen musik, säger han.
Förra året var Robert Svärd en av gitarrfestivals gästartister – då spelade han på den avlidne flamencoguden Paco De Lucias gitarr, en gitarr som mästaren själva designade och döpte till ”La Maestro”. Men i år är det alltså Robert Svärd som avslutar festivalen tillsammans med Alfredo Tejada, slagverkaren Miguel ”El Cheyenne”, basisten Joan Masana, dansaren Ann ”La Pantera” Sehlstedt och gästartisten Afra Rubino.
– Flamenco är musik, sång och dans, säger Robert Svärd. Det är så otroligt mycket känslor i flamencon, från djupaste sorg till euforisk glädje. Flamencon är ett eget språk, och alla på scenen kan det språket.
Att avsluta festivalen, fortsätter han, är en stor ära.
– Jag vet inte om Uppsalaborna förstår hur stor festivalen är inom gitarrvärlden, säger Robert Svärd. Det finns många gitarrister runt om i världen som gärna vill komma dit och spela. Festivalen har ett väldigt gott rykte. Så jäkla häftigt att vi har en sådan festival i Sverige. Som gitarrist är jag väldigt stolt över den saken.