Storpoppiga refränger och gladskrikig sång

Då var hon pojkflickan med gitarr som åtminstone i den stenhårt könsstereotypa nordamerikanska ungdomskulturen framstod som rebellisk (det räcker tyvärr med så lite). Nu poserar hon liggande på rygg i nätstrumpor som vilken sexlanserad tjej som helst.

De nya texterna beskriver ett vuxenliv, tonen är kaxig men rader som "I hate it when they go out and we stay in/and they come home smelling like their ex-girlfriend" är ju inte så kul. Hade det varit punk på riktigt hade hon väl bett honom dra och inte fallit i offerfällan.
Med det sagt är The best damn thing en väldigt catchy skiva, med studsigt riffande, storpoppiga refränger och gladskrikig sång. Avril Lavigne är tillbaka där hon musikaliskt verkar trivas bäst - det är bara den rebelliska tonen som känns ihålig.

Storpoppiga refränger och gladskrikig sång

POPPUNK. Avril Lavigne har lämnat gothinfluenserna och är tillbaka där hon började, med poppunk i Sk8er boi-stil. Den stora skillnaden är att hon är betydligt mindre punk nu än då.