Storartade rocklåtar

Antagligen är det bara på skoj, men ändå: vill de visa upp sig som kvarlevor från en ärofull dåtid, som något stelnat ålderdomligt ­ eller kanske som studieobjekt för nutidens musikaliska rasbiologer?Säkert vet de att varenda låt kommer att nagelfaras, letas influenser i, jämföras och vägas mot inte bara den förra genombrottsskivan Behind the music utan också mot alla obskyra psykedeliskt rockande album som givits ut. Lika säkert bryr de sig inte ett spår om det, för Origin vol I är lika avslappnad i sitt tillbakablickande som självsäker i sitt tunnelseende. Soundtrack of our Lives gör rockmusik som bara är här och nu oavsett om de för stunden refererar till Beatles, Led Zeppelin eller MC5.Det är ett ganska storartat sätt att skriva musik; att lyckas få varje låt att stå för sig själv i en egen glaskub samtidigt som rottrådarna är så synliga och förgrenar sig så långt bort. Samtidigt är det ett förvånande återhållsamt sätt att skriva musik; att inte vråla högre om rötterna i rockhistorien utan i stället fokusera på den inre strukturen i varje enskild låt.För Soundtrack of our Lives låtar aspirerar på intet sätt på evigheten. Omvittnat bäst är de i de explosivt galna konsertögonblicken, i stunden här och nu. Detsamma gäller deras skivor. Därför är det meningslöst att skriva att ångvältsrocken på Origin vol I har kort utgångsdatum, en skiva att spelas om och om igen för att sedan glömmas bort i skivhyllan. Det är meningslöst att skriva att tolv låtar på raken blir enahanda när det enda som räknas är en låt i taget.