Det är nu drygt tjugo år sedan som Annika Werner, på den tiden anställd vid Uppsala kommun, fick idén till den i år jubilerande Kulturveckan. När Werner under en kulturnatt stötte på en funktionshindrad bekant på stan och frågade vad denne skulle göra under den kulturspäckade kvällen fick hon svaret: "Vadå göra?" Personen i fråga hade knappt uppfattat att det pågick ett kulturevenemang i staden. Detta fick Werner att inse hur dåligt anpassat kulturutbudet var för människor med funktionshinder. Detta sporrade henne att, helt på egen hand och med en minimal budget, dra i gång den kulturvecka som alltså i år fyller tjugo.
- Det finns en skyldighet hos de skattefinansierade kulturinstitutionerna att ta emot alla sorters människor, även funktionshindrade, säger Werner. En beredskap som inte alls fanns på den tiden. En av anledningarna till att jag startade Kulturveckan var att lära kulturutövarna hur man ska bemöta de här människorna. Men tanken var givetvis också att träna de funktionshindrade att gå ut i kulturlivet, så att de sedan skulle känna sig mer bekväma med att gå på bio, teater eller museum.
Mycket har dock hänt under de tjugo år som gått. Synen på de funktionshindrade, som förut kallades för utvecklingsstörda, har förändrats till det betydligt bättre.
- Jag blir verkligen glad i hjärtat när jag märker hur synen på de funktionshindrade utvecklats de senaste åren, säger Werner. I dag ser man inte längre funktionshindrade som en kollektiv skock. De ses som unika individer som integreras och respekteras i samhället på ett helt annat sätt än tidigare. I dag förväntas de själva ta plats och göra sig hörda. De räknas med, helt enkelt.
Werner har själv en son med Downs syndrom och gläds åt de förbättrade förutsättningar som han givits.
- Jag trodde aldrig för trettio år sedan, när jag fick Olle, att han skulle få chansen att lära sig eller uppleva så mycket. Aldrig i världshistorien har det skett en så stor förändring för en samhällsgrupp under så kort tid.
Att funktionshindrade också blivit mer synliga i kulturen och själva tagit plats som konstnärer tror Annika Werner varit viktigt för hur synen på de funktionshindrade utvecklats. Inte minst har teatrar som Glada Hudik, Moomsteatern i Göteborg och Teater Blanca i Uppsala varit viktiga för att lyfta fram funktionshindrade som kulturskapare.
- Jag tror att kulturen, till exempel teatergrupperna, spelat en stor roll för hur synen på de funktionshindrade förbättrats. Det har blivit ett naturligt och avslappnat sätt för dessa människor att stolt visa vad de kan, på deras egna villkor.
Nu på måndag invigs alltså den tjugonde kulturveckan med att Esters Orkester och kören Esters Stämband, båda bestående av medlemmar med funktionsnedsättningar, bjuder upp till dans på Grand.