Stockholms egen bokmässa
SJUNDE DAGEN. Om entusiasten, fantasten och den gode fanatikern har en doft så är det den som fyller luften på Debaser medis, på Medborgarplatsen i Stockholm, där de små och oberoende förlagens egen bokmässa pågår under helgen.
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är en bit kvar innan Textmässan i Stockholm stjälper konkurrenten i Göteborg, men i frånvaro av branschens jättar Bonniers och Norstedts blir de mindre förlagen mycket synligare, det går det inte att komma ifrån. Och för den som inte bara vill åt det stora och/eller lättuggade radar de presumtiva läsupplevelserna bokstavligen upp sig. Även om det är så pass ont om plats att man riskerar att liksom flyta igenom raderna av mässbord utan att köpa någonting. Så fort man lyfter en bok på ett bord får man syn på en annan i montern intill.
Men så handlar det inte heller om en köpfest. Textmässan är mer en manifestation som vill visa att det i svenskt kulturliv finns en uppsjö aktivister som inte bara tror, utan verkligen vet, att litteraturen kan vara viktigare än nästan allt annat.
Seminarieprogrammet är också ambitiöst. Litterär kritik, asylpolitik, fantasy och annan genrelitteratur och såklart diverse uppläsningar hör till det som bjuds. Själv bänkade jag mig med stora förväntningar för att lyssna på Anneli Jordahl och Susanna Popova som modererade av Harald Hultqvist skulle tala om klass utgående från sina respektive reportageböcker i ämnet. En stunds tjuvlyssning i baren lät gälla att eventet var lördagens stora snackis. Jordahls och Popovas uppfattning och definition av klassbegreppet skiljer sig radikalt från varandra. Den förra ser klyftor som växer medan den senare ser en stor medelklass och få problem. Kanske skulle det bli slagsmål.
Det blev besvikelse. Popova och Jordahl talade mer förbi varandra än debatterade. Den vildsinta ordduell den överfyllda salen hoppades på uteblev helt.
Betydligt blodigare blev det istället på seminariet "Skräck på svenska: mysrysare eller splatterpunk". Lite otippat eftersom hela panelen, med debuterande författaren CJ Håkansson i spetsen, samstämmigt hoppades på en fin framtid för genren.
Det började lite trevande i en definition av begreppet skräck, men när diskussionen gick över till genrelitteraturens problem på den svenska bokmarknaden blev det roligares. I Sverige ses skräck som skräp och skräckläsare som skräpmänniskor dundrade CJ Håkansson och fortsatte med att konstatera att socialdemokratin och Lagomsverige är att skylla. Kanske en smula tillspetsat, men det finns en poäng i då och då dra sig till minnes att kulturen inte nödvändigtvis måste vara uppbygglig, fin och bra. Ett subversivt skrik kan vara nog så samhällsnyttigt.