Stockholm i Tokyo-anda

På Arkitekturmuseet i Stockholm framträder just nu skillnaderna mellan Stockholm och Tokyo i skarp relief. Där visas två modeller: den ena stor och invecklad med ett myller av hus i alla storlekar och former. Den andra är liten och lätt att överblicka med enhetliga hus i prydliga rader. Tokyo - Stockholm. Funktion - form. Förnyelse - tradition.
- Tokyo är en ful stad på ett sätt som vi inte skulle tolerera i Stockholm, konstaterar arkitekten Anders Wilhelmsson som är en av de skarpaste kritikerna mot Stockholms tröga och traditionsbundna stadsplanering.
Han menar att Stockholm kommer att dö om man inte vågar lämna stadsidealen från sent 1800-tal bakom sig. Viljan att bevara den vackra gamla stenstaden har lett till att inga djärva planer på hur man kan häva bostadsbristen kommer längre än till spånstadiet.
Därför har han tillsammans med sina elever på Arkitekthögskolan arbetat fram ett annat sorts bostadsbyggande. I sann Tokyo-anda har de funderat över hur ett individuellt byggande på små tomter i Stockholms innerstad skulle kunna se ut. Markytan är 8 gånger 8 meter, husen allt från praktiska familjebostäder till utflippade fantasihus - runda hus, smala hus, hus med väggar som rör sig - de framstår som orealistiska utopier men följer svenska lagar för boendestandard och bygger på en realistisk ekonomisk kalkyl.
Detta skulle kunna vara framtiden, menar Anders Wilhelmsson.
- Individen behöver få större arkitektoniskt utrymme för då kommer det att hända saker. Vad som är så fantastiskt med Tokyo är att den kan växa. I Stockholm är det som att ställa sig i ett rum där det bara är en centimeter till taket - man blir förkrympt.
Men han ser inte heller Tokyo som ett ideal. Det är en fascinerande stad, men alltför splittrad och kaotisk.
År 2030 finns det, enligt Stadsbyggnadskontorets beräkningar, 150 000 fler invånare i Stockholm.
- Men det finns ingen plan hos någon myndighet för var alla de människorna ska bo. Och det betyder att man inte tänker låta dem flytta in, säger Anders Wilhelmsson.