Det börjar ganska lovande, för att vara en samtidskomedi, alltså. Komediveteranen Tom Hanks spelar den prudentlige Larry Crowne. Han är visserligen skild av oklara skäl, men flera gånger har han utnämnts till månadens medarbetare på lågprisvaruhuset där han jobbat i 20 år. Nu tror han det är dags igen. Det som sker är att han får sparken. Finanskris råder i USA och han kan undvaras eftersom han inte har collegeexamen.
Efter att ha hämtat sig från chocken beslutar sig Larry för att börja på ett kommunalt college, börja om på nytt.
I skolan får han en ny kompis, en ung, kreativ kvinna, spelad av Sarah Mahoney, som stylar om både honom och hans hem. Men den lilla plånbokskedjan på de svarta jeansen blir faktiskt ett patetiskt snäpp för mycket. Hon har också svartsjuk pojkvän. Likafullt upptas Larry Crowne i deras motorcykelgäng med sin vespa(!). Alla är så snälla och fördomsfria. Men så är det väl i sagornas värld.
Och sagolikheten förstärks då Julia Roberts stolpar vackra och bittra Mercedes in i hans klassrum på höga klackar som hans lärare i vältalighet.
Handlingen lunkar på lite småputtrigt, men det glimtar sällan till av något fyndigt eller nyskapande. Dialogen har inte mycket kvar av gnistan från de klassiska screwballkomediernas fyrtiotal, då Katherine Hepburn och Cary Grant smattrade enradiga kvickheter mellan sig. Här är komeditonen dämpad, rent av sövande och de båda stjärnorna i huvudrollerna har Forrest Gump respektive Pretty women väldigt långt bakom sig. Men utan dem vore den här filmen ingenting. De får liksom en kaja var för att de fortfarande kan bära ett torftigt manus med sitt gedigna yrkeskunnande.