Sting blandade gammalt och nytt

Sting gav en god överblick över hans mest populära låtar under hans långa karriär från Police-tiden och fram till nu.Han har kvar den nära beröringen av det nästan 30-åriga materialet från Police-perioden och behandlar det ömt som något av det finaste han vet.Stings röst är underbar och mångsidig, han är en underskattad basist och hans attityd är sympatisk och behaglig.Publiken får sina slickepinnar. Han låter bandet sväva ut, han tar risker, gör annorlunda tolkningar av framför allt Policematerialet.Men han hans röst skulle passa bättre om musiken var råare och skitigare. Under hans solokarriär har jag tyckt att han varit tråkig och skivproducenterna har gjort honom för mjuk. På Skeppsholmen var han ett mellanting.En styrka med Sting är hur han varierar materialet. Han går från en stil till en annan, färgas av många olika stilar, är en lika utmärkt ballad som vissångare. På konserten var han också tungt rockig.Bäst är han i de melodiösa, sofistikerade numren med akustiska jazzinslag som Fields of gold och Shape of my heart.Legenden Miriam Makeba — Mama Africa — pratade sönder sitt framträdande. Halva tiden av konserten gick åt till att presentera bandet och ägna sig åt kringsnack. Några värden var den färgstarka dansen, de sköna afrikanska rytmerna och nostalgitrippen.Magnus Lindgrens musik spretar åt olika håll. Det här är tidlös, nutida, modern jazz, ömsom lyriskt, ömsom pulserande och larmande. Kvartettspelet bjuder på höga och varierande stämningslägen.Gruppen jobbar hårt och starka band knyts mellan musikerna, olika kulturer smälts samman. Musiken är etikettlös och kryper tätt inpå, den känns både spontan och teknisk samtidigt.Magnus Lindgren har kanske mest gjort sig ett namn som saxofonist, här visar han att han tillhör eliten bland svenska flöjtister; han spelar djärvt och energiskt och tar sig friheter.Avishai Cohen är en cool, perfekt och exceptionell jazzbasist och en otrolig kompositör. Med spirituella, känslomässiga och tekniska förmågor smaksätter han musiken med musikaliska experiment. Det finns många etniska och latinamerikanska inslag i hans musik, som fräck funk. Han är modern och världsvan.Ja, Avishai Cohen är porten in till att uppleva speciella känslor och han ger andliga upplevelser. Han har en fulländad uppfattning av rytmik, harmoni och melodi. Det här är jazz när den är som absolut bäst och tveklöst den bästa spelningen på årets upplaga av Stockholm Jazz Festival.