– Med allt som hänt den senaste tiden var det omöjligt att inte rikta blicken mot mig själv även i min konst, säger Stina Wollter.
Det hon syftar på är det senaste halvårets uppmärksamhet kring de egna ”dansfilmerna”, publicerade på Stina Wollters eget Instagramkonto och som skapat uppmärksamhet, stöd och debatt kring det normbrytande begreppet kroppsaktivism. Nu har uppmärksamheten blivit en ingrediens i utställningen ”Det rör mig” där hon i olika tekniker avbildar den egna kroppen.
– Jag har aldrig haft en utställning där jag använt mig av mig själv så mycket. Men, med den senaste tidens händelser vore det absurt om jag inte skulle förhålla mig till detta även i min konst.
Ett av de verk Stina Wollter ställer ut är en målning i röd ton föreställandes en kvinna med bar överkropp, blickandes ner på sin kjol fylld av dussintals kvinnoansikten i collageteknik.
– Verket heter ”Kjoltyg”, ett begrepp som i sig också kan syfta på kvinnor. För mig blir kjolen en symbol för något man kan ikläda sig, men också välja att kliva ur, säger Stina Wollter och fortsätter:
– I flera år har jag samlat på mig urklipp – en del av dem är också med i collageform i målningen – och har märkt hur den där kvinnoblicken ur ett underperspektiv alltid återkommer. På ett sätt är ”Kjoltyg” verkligen jag. Samtidigt kan jag känna mig rädd för att ha avbildat mig själv naken på ett nästan förhärligande sätt. Att jag tar mig den friheten i dag, år 2016, när det borde vara något helt självklart.
Nu är det inte bara konsten som upptar Stina Wollters tid. Varje söndag sänds hennes radioprogram ”Söndagarna med Stina” i Sveriges Radio P4, och innan det verkade hon länge som programledare i ”Karlavagnen”.
– Att gå från ett så pass ensamt och isolerat jobb som konstnärskapet till radiomakandet, det har varit min vidareutbildning i livet. Privilegiet att få landa i olika människors verkligheter har hållit mig frisk i mitt konstnärskap.
Avbildandet av barn har varit lite av Stina Wollters signum. I ”Det rör mig” finns dock bara ett par barn representerat.
– Jag är väl på väg att bli stor. Barndomen är något som varit nödvändigt att undersöka i min konst, det är trots allt ett av de mest dramatiska skeenden vi är med om i livet. Men kanske återvänder jag till barnen igen – det får framtiden utvisa.
Fotnot: ”Det rör mig” pågår på Galleri 1 20 februari till 6 mars.