Stina Oscarson söker brännpunkterna

Friden har återvänt till Almedalen. Även Stina Oscarsons sommar har blivit lite lugnare. Precis som i fjol har politikerveckan varit en viktig hållpunkt för henne, men den här gången under andra villkor - som nybliven teaterchef på Sveriges Radio.

Förra året kämpade Stina Oscarson hårt för att lyfta kulturen till en valfråga. Skuggutredningen som hon drog igång 2008, som ett svar på den statliga kulturutredningen, hade väckt ett intresse. I dag konstaterar hon att motståndet sögs upp.
- ”Det är så kul att vi pratar kulturpolitik” fick vi höra från alla håll. Men det var inte det här vi ville prata om. Allt handlade om ekonomi. Kultur för ökad tillväxt, entreprenörskap, kreativa näringar...

Stina Oscarson har trampat genom sommartrafiken från Radiohuset i Stockholm till Skeppsholmen. I och med att hon har lämnat Orionteatern för att bli chef för Radioteatern har hon ingen semester att tala om. Den lediga tid hon har tillbringar hon i sommarhuset på Öland; allra helst på cykel längs de karga kustremsorna.

Nu är semester inte det ord som ligger närmast till hands efter ett möte med Stina Oscarson. Någon tydlig gräns mellan jobb och privatliv finns inte, en bra semester består av jobb: projekt som tar form i huvudet, pjäser som ska läsas och skrivas.

Skuggutredningen drev hon vid sidan av arbetet som regissör och konstnärlig ledare, parallellt med teaterproduktioner och andra åtaganden. Jag undrar hur livet ser ut när så gott som alla kvällar fylls av teater, möten och debatter, men möts av ett försiktigt, möjligen oförstående leende.
- Det är ju det som är livet. Jag kommer aldrig att kräva att någon annan ska jobba som jag gör, men jag valt att leva i mitt arbete. Skulle jag börja räkna arbetstimmar skulle det se fullkomligt absurt ut, men jag ser det inte så.

- Att göra det vi gjorde på Orionteatern med så knappa resurser borde inte gå, men jag vet att det gör det.

Hennes sista pjäs på Orionteatern blev ”Från utanförskap till entreprenörskap på 80 minuter”, en illusorisk debatt om vapenexport så trovärdig att den varje gång avslutades med skylten ”Detta var en teaterpjäs”.
- Att leka med fiktionen och ligga så precis på gränsen till det farliga, det är sällan jag som regissör känt mig så nöjd.

Punkterna där det bränns, det är vad hon som regissör letar efter. Att medvetet lura skolelever får man göra så? På genrepet var en elev nära att slå ned skådespelaren. ”Mina kusiner dog i kriget i Afghanistan, på grund av vapen som du tagit fram, hur kan du försvara det?”, frågade han. Efteråt fick han och de andra eleverna veta att det hela var teater.
- Jag har aldrig varit så nervös. Om han hade känt sig sviken hade pjäsen inte fått premiär. Men i stället sade han: ”Det här var den bästa teater jag har sett, ni måste spela pjäsen för alla”.

I hela sitt liv har Stina Oscarson stått på två ben: konsten och politiken. När hon var 15 år bestämde hon sig för att bli regissör.
- På ett sätt visste jag ännu tidigare vad jag skulle göra. När jag var sju bestämde jag mig för att bli fredsarbetare. Jag och min lillebror byggde en båt för att segla och prata med USA:s president, för att få fred på jorden. Vi hade förstått att det var honom man skulle prata med. Lite känns det som att jag är på samma resa fortfarande, men i en annan form.

I dag talar hon om vikten av fri konst i en marknadsanpassad tid. Samtidigt passar hon bra in i en tid där initiativförmåga, driv och entreprenörskap värderas högt.
- Men i den bemärkelsen har konstnärer alltid varit entreprenörer. Jag skulle säga att jag absolut inte passar in. Drivkraften förväntas vara att tjäna pengar, men jag blev knappast rik på Skuggutredningen.

Inga jobbar så mycket för så lite pengar som inom det fria kulturlivet, framhåller hon. Själv är hon lycklig över att nu slippa det ekonomiska slit som tog upp så stor del av tiden på Orionteatern.

En av de första satsningen som Stina Oscarson fått igenom i radion börjar sändas den 11 september, med anledning av tioårsdagen av attacken mot World Trade Center. ”bin Ladins dotter” kan ses som en fingervisning om vad hon vill åstadkomma i framtiden: korta nyskrivna dialoger av bland andra Bengt Ohlsson, Nina Björk, Henning Mankell och America Vera Zavala.
- Idén föddes när jag såg bilden av hur soldaterna stormade bin Ladins hus framför mig. Om man kunde frysa det ögonblicket och skriva dialogen mellan terroristledarens tolvåriga dotter och den maskerade soldaten skulle det kunna vara ögonblicket som ändrar historien. Människor som pratar med varandra har blivit en brist.

- I samma ögonblick som två människor står öga mot öga med varandra har man ett val. Man kan skjuta. Eller så pratar man. Det är en naiv tanke, men också radikal.