Stillsamt äventyr för barn

Det är sju år sedan den vilda afrikanska bebin Kirikou senast räddade byn från häxan Karabas vrede. Nu är det dags igen, i en animerad episodfilm för den barnpublik som precis blivit lite för gammal för Lilla spöket Laban och vars föräldrar föredrar Bolibompadokumentären om Bangladesh framför Disney channel, skriver Erik Helmerson.

Brumelibrum, vem lufsar där? Glupska hyenor är bara ett av Kirikous bekymmer i franska Kirikou och vilddjuren.

Foto: Triangelfilm

Kultur och Nöje2007-06-15 00:01

Kirikou och vilddjuren är en episodfilm vars olika kapitel skulle kunna heta Kirikou och hyenan, Kirikou och giraffen och Kirikou och Castafiores juveler. För Kirikou är en perfekt korsning mellan Tintin och Tummeliten med sin rättrådighet och sin övermänskliga empati för elaka häxor och smärtsamma djur: "Oj, biet stack mig, men det var mitt eget fel, det gör ont men man dör inte av det".

Jag är verkligen nyfiken på vad svenska barn, uppfödda på Ice age och Bilar, ska tycka om det här vackert animerade men mycket stillsamma äventyret. Vad gäller sångerna kan nog tänkas att en och annan medveten mamma eller pappa kommer att gnissla tänder åt de svenska versionerna av Youssou N'Dours originalsånger: "Kirikou är så nätt, han är komplett..."

Kirikou och vilddjuren
(Kirikou et les bêtes sauvages)
Filmstaden. Regi: Didier Brunner. Svenska röster: Benjamin Wahlgren, Angela Kovacs, Ewa Fröling med flera.

Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!

Läs mer om