Stilfull mix

ROCK. Baroness debutalbum retade upp en hel del punkare. Deras rifftunga och förhållandevis långsamma musik var inte alls i närheten av den scen de länge tillhört. I stället hyllades de av metalkritiker som ett sludgeband med ambitioner.

Deras stilfulla mix av tunga gitarrer, mullrande trummor och melankoliska popmelodier imponerade i en sömnig genre.

På dubbelalbumet Yellow & green går Savannahbandet ifrån sitt gitarrbaserade sound för att fokusera på sången. Det innebär mindre vrål och mer utrymme för John Baizley att utforska sitt vokala register. Det melankoliska uttrycket, som är Baroness kärna, mår bra av Baizleys vågade vändning. Det 18-spåriga dubbelalbumet känns inte överflödigt, utan tillåter bandet att ta ut de musikaliska svängar som de inte riktigt hann med på den underdimensionerade föregångaren.

Det känns befriande att Baroness så obesvärat kan gå från att göra poppig sludge till att uppfinna sludgepop. Ännu en gång lämnar de en drös frustrerade brötdyrkare bakom sig. Jag vill kalla dem modiga, men ärligt talat tror jag inte att de bryr sig särskilt mycket om vad tunnelseende metalskallar tycker.