Sagotrenden står stark och nu är det dags för Jack och bönstjälken att få nytt, CGI-animerat liv. Historien kretsar kring några magiska bönor som kan växa upp över molnen där onda jättar bara väntar på att få klättra ner och slita mänskligheten i stycken. Den unge bonden Jack planterar av misstag en böna och innan han vet ordet av har den förlupna prinsessan försvunnit i väg, upp längs bönstjälken i raketfart. Kungens män mobiliserar sig och Jack får följa med i räddningspatrullen.
Trots goda förutsättningar för en hyfsad matinéupplevelse rekommenderar jag er dock att hålla hårt i era bönor och inte byta dem mot en biobiljett.
Problemet är att filmen i sin iver att flirta med en publik som är äldre än sagans målgrupp slänger ut barnet med badvattnet. Det blir för obehagligt för de yngsta och för platt och själlöst för de äldre.
Filmen är faktiskt stentråkig. Detta alltså trots festliga CGI-jättar, en enormt snabbväxande rackare till bönstjälk och en småkul Ewan McGregor i rollen som självbelåten soldathjälte.
Men förutom prinsessan är nästan alla människor och jättar män och enligt lex Smurfan ska vi tycka att det är naturligt. Men det är 2013 nu och det duger inte och det är trist att se på. När den enda kvinnan dessutom reduceras till en klassiskt passiv prinsessroll häpnar man.
Det allra sorgligaste är att filmskaparna har försökt göra en liten rebell av henne. Hon vill inget hellre än att lämna slottet för äventyr men pappa kungen vill bara gifta bort henne.
Vad är egentligen syftet med att låta henne ha repliker som ”Jag är inte en svag liten varelse som måste skyddas”, när man sedan inte låter henne vara något annat än just precis en svag liten varelse som måste skyddas.
Det enda aktiva val prinsessan gör är att i smyg lämna slottet ett par gånger och båda gångerna slutar det i katastrof.
Ja, tänk så det kan gå när flickor inte vet sin plats.