Steninges lera kommer i bokform

Att Steninge kom att bli ett av Sveriges tegel-och keramikcentrum berodde sannolikt på slottsbygget i slutet av 1600-talet. Då brände man på platsen lera till tegel och den verksamheten kom att fortsätta också när slottet var färdigbyggt.

I dag är Steninge slott ett kulturcentrum. Både den gamla fabriken vid Mälaren och den nya, som byggdes i Fyrislund i Uppsala, är sedan länge nedlagda. Den som vill köpa Steningeföremål, får söka sig till auktioner, loppmarknader och, kanske, antikhandlare.

Att fotografera Steningeföremål och skriva boken om Steninge ligger helt i linje med paret Naglitschs stora intresse för historia och hembygd. Giselher Naglitsch har tidigare skrivit om Husby-Ärlinghundra gamla skola och visat bildband från olika Märsta-Sigtunamiljöer.
- För två år sedan visade Giselher ett bildspel om Steninge, men hade inga bilder från lervarufabriken, berättar Gunilla Naglitsch.

I samband med den bildvisningen kom paret Naglitsch dock i kontakt med personer som hade både information om Steninge och föremål från fabriken. Idén om att göra en bok väcktes. En krok kastades ut till Sigtuna museum, som nappade.

Steningelera, som "släpps" vid en ceremoni på Sigtuna museum 12 augusti, ingår nu som nummer 14 i museets skriftserie. Boken berättar godsets historia, framför allt lervarufabrikens. Läsaren får möta Steninges varor och deras formgivare.

Den enda i dag levande, verksamma Steningeformgivaren är keramikern Paula von Freyman. För Uppsalaborna är hon välbekant med sin ateljé i Walmstedska gården, öppen året om.
Efter examen från Konstfack arbetade hon som formgivare och keramiker vid Rörstrand, Uppsala-Ekeby, Steninge och Gustavsberg. Egna ateljén i Uppsala öppnade hon i början av 1970-talet och arbetade också därifrån med uppdrag för bland annat Steninge.
- När jag började på Steninge på 1960-talet var det modernt med glaserade blomkrukor, men jag ville dessutom göra amplar i terrakotta, alltså bränd oglaserad lera. Den idén gick inte alls hem hos cheferna. Men då gjorde färsäljningschefens fru Maj-Lis och jag en kupp: hon hängde upp mina terrakottaamplar i köksfönstret, som hennes man hade utsikt över från sitt kontor. Efter ett par veckor sade han till henne att "de där var snygga. Dem skulle man kunna tillverka." Och så blev det som jag och Maj-Lis ville..., säger Paula von Freyman och visar på en rad amplar som hänger på husväggen utanför ateljén.

Hon utvecklade och förnyade mycket av Steninges serieproduktion och tillverkade också mer unika föremål, som såldes i fabrikens krukbod. Hon har fortfarande kvar en del föremål från Steninge i ateljén. De är inte till salu, bara enstaka objekt, som ett tredimensionellt arkiv.
- Tiden på Steninge börjar betyda mer och mer när åren går. Jag har så goda minnen därifrån, säger hon och berättar om den vackra utsikten mot Mälaren, om hur skönt det var att ta med matsäcken till bryggan och luncha i solen under sommarhalvåret.
- Jag var herre på täppan där. Hade inte alls samma konkurrens att mäta mig mot som på Rörstrand. Det gick bra att få mina idéer i produktion. Och jag hade en härligt stor ateljé!

Steninges lera kommer i bokform

Historieintresserade politikerparet Giselher och Gunilla Naglitsch i Märsta ger i dag ut en bok om Steninges lera och lervaror. Ett kapitel ägnas keramikern Paula von Freyman, fortfarande verksam i egna ateljén i Walmstedska gården i Uppsala.