I palestinska Bil’n, väster om Ramallah, pågår ett sedan länge lågintensivt motstånd mot de israeliska bosättarna på Västbanken. Varje vecka är det, till en början, fredliga demonstrationer mot den barriär som satts upp och mot dem som sakta men säkert tar över marken i den lilla byn.
Lantbrukaren Emad börjar på ett närmast journalistiskt vis att dokumentera vad som händer. Med sin kamera filmar han både vardagliga stunder men också de sammandrabbningar och det våld som trappas upp i sammanstötningarna mellan israelisk militär och palestinska byinvånare.
Startskottet för Emad är yngste sonens födelse och den lille Gibreels uppväxt blir ett slags röd tråd genom berättelsen. Ju äldre han blir desto mer påverkad blir han så klart. I en hjärtskärande scen visar barnet vilka nya ord han kan, ord som handlar om krig, vapen och rädsla.
Det känns på ett sätt förmätet att sätta något så trivialt som ett filmbetyg på en sådan här uppenbart sårig och personlig historia.
Five broken cameras är ett fascinerande och känslomässigt starkt vittnesmål i en av världens mest infekterade konflikter. Den har också klara filmiska kvalitéer, inte minst inramningen, den till synes enkla uppdelningen i akter där varje sönderslagen kamera får representera ett kapitel i Emads och hans familjs liv.
Det uppstår en viss upprepningseffekt men det är väl så det ser ut för de familjer som lever mitt i korselden och som ser sina barn växa upp till ekot av vapenskrammel och till lukten av tårgas.