Starkt om den långa resan bort

Immigration börjar inte vid gränsen, som det är lätt för oss bekväma, trygga, att tänka. Den börjar långt tidigare och innebär sällan att man enkelt sätter sig på ett flygplan. Om det är något som Cary Fukanagas prisbelönta drama Sin nombre visar så är det just det - och inte minst vilken bakgrund några de som vi kallar illegala flyktingar, papperslösa invandrare eller ekonomiska migranter kan ha.

Det är en lång resa vi får följa med på, från Honduras där den unga Sayra (Paulina Gaitan) låter sig övertalas att följa med sin far och farbror norrut, mot "El Norte." Målet är New Jersey där faderns familj finns, vägen består av fotvandring genom hela Guatemala, sedan en tröstlöst lång resa genom Mexiko på godstågens tak.
Den kaliforniske regissören har själv suttit på taken - i studiesyfte och privilegierad med möjligheten att hoppa av när fickpengarna bara räckte till bussbiljetten tillbaka. Han har berättat att han där upplevde en oväntad gemenskap som filmen också omsorgsfullt och utan åthävor mejslar fram; den mellan människor som bara har ett vagt hopp om något bättre där vägen tar slut.

Men filmen börjar i Tapachula i södra Mexiko, i ett område styrt av gänget Mara Salvatrucha. Casper (Édgar Flores) är en medlem bland andra, men börjar tvivla på att hela hans identitet finns i gänget.
Cary Fukanaga tar sig således i ett svep an två fördomsomgärdade grupper av människor, både immigranter och gangstrar. Han dröjer lite extra vid de personer som lättast skulle kunna bli stereotyper och låter oss ana deras drivkrafter, men väjer knappast heller inte för den brutala verkligheten. Här misshandlas en tolvåring av vuxna gängmedlemmar som ett första välkomnande till gänget, här får samme pojke senare nonchalant vifta med revolvern framför de imponerande kompisarna.
Det är sådana närmast eleganta vändningar som får dramat att bli så starkt. En vacker, varm färgsättning och ett genomgående nedtonat uttryck hjälper till att göra Sin nombre till en film av det ovanliga slag som kanske kan göra oss till lite bättre medmänniskor.

Starkt om den långa resan bort

Immigration börjar inte vid gränsen, vilket det starka dramat Sin nombre verkligen visar. Mårten Markne ser en ovanlig film som kanske kan göra oss till bättre medmänniskor.