Starkt från Slayer

TUNGROCK. Uppenbart har de amerikanska trashveteranerna jobbat lite annorlunda denna gång, jämfört med senare års album, och mer låtit musiken växa fram i studion, i det kollektiva samspelet. Och det hörs. World painted blood är en väldigt organisk skiva, ända ned i Dave Lombardos piskande och allt annat än maskinella trumgroove. Man får känslan av att musikerna står tätt, tätt tillsammans i studion.

Här finns gott om oemotståndliga, hysteriska fartåkningar med tydlig punkattityd, som t ex Unit 731 och blivande klassikern Snuff. Låt vara att retrokänslan är ganska påfallande. Och även om Slayer envisas med att hålla fast vid sina apokalyptiska sångtexter så finns det ändå en - kanske ofrivillig - glimt i ögat i en frenetisk speed metal-övning som Psychopathy red.

Det är bara någon enstaka gång när man sänker farten som gruppen kör fast i mollrockträsket, som i Playing with dolls. Resten är ett enda stort OK.

Starkt från Slayer

Slayer har återigen dragit upp växeln i raketpunkfart, och åstadkommit sitt förmodligen starkaste och mest hårdmanglande album sedan en klassiker som Undisputed attitude.