Uppåt eller nedåt? Hur utvecklas egentligen kulturen i Uppsala just nu? Häromveckan blev jag ombedd att tala om kulturlivet i Uppsala, och tog tillfället i akt att om inte sammanfatta kulturåret 09/10 så i alla fall försöka ta fasta på i vilka riktningar Uppsalas kulturliv rör sig.
Mitt intryck är att kulturstaden just nu har fyra starka kort på hand – och tre svaga. (När jag pratade om detta tog jag bara upp tre av de förra, men under spelets gång händer det ju att fler dyker upp ... )
Låt oss börja med de starka korten:
* Scenerna. Vid en första anblick ett tvåhövdat kort som varit med i leken sedan 2007, då Musikens hus invigdes och Linus Tunström tillträdde som chef för Uppsala stadsteater. Men här ryms också utbudet på Katalin, Hijazz, nationerna ... Artrikedomen är imponerande.
* Festivalerna. Det här kortet har så högt värde just nu att man blir rädd att förlora det. Uppsala hyser nu så många kulturfestivaler att man knappt kan räkna upp alla. Symboliskt är reggaefestivalen som 10-årsjubilerar, troligen större än någonsin, tänk om den skulle sätta punkt sen?
* Litteraturen. Så sent som förra sommaren var lägesbeskrivningen av författarstaden Uppsala dyster, vilket manifesterades i en debatt i UNT. Men nu har litteraturen seglat upp som en möjlig joker, med god hjälp av Stadsbiblioteket, Anisur Rahman, ett nytt författarnätverk med mera.
* Universiteten. Jag är osäker på i vilken utsträckning universiteten i stort har förändrat sina positioner i stan, men när det gäller kulturlivet har Uppsala universitet blivit ett allt starkare kort. Öppna föreläsningar, nationernas evenemang, liksom operor som Tosca och Otello betyder mycket för att bjuda in fler i kunskapens hus.
Sammantaget goda förutsättningar för ett vinnande kulturliv, och det finns faktiskt fler ändå – men, som sagt, några orosmoment också:
* Marknadsföringen. Uppsala kan göra mer av sin kultur i profileringen av staden - om detta skrev jag nyligen en lång artikel: Uppsala är den uttrycksfulla staden. Visa det! (finns på unt.se/kultur).
* Konsten. Det är inte det att Uppsala har ett dåligt konstutbud, men det överskuggas av ett stort frågetecken: Hur blir det med konstmuseet? Vad för slags konstmuseum ska staden ha, och var ska det husera?
* Regionaliseringen. Inom några år blir den ett faktum, den så kallade koffertmodellen där regionerna själva – med sina landsting i spetsen – får fördela en del av de statliga kulturpengarna. Den här modellen är inte klippt och skuren för Uppsala och regionen är därför sist ut att genomföra den. Prövningar för landstingets kulturpolitiker och kommunernas samarbete lär vara att vänta.
Spelet fortsätter kulturåret 10/11
Till sist: Några hintar om hur kultur- och idélivet kan utvecklas under inte bara nästa år utan hela decenniet ges i UNT kulturs sommarserie om frågor för 10-talet. Missa inte den!