När nomineringarna till Augustprisets skönlitterära kategori offentliggjordes i oktober kom kritiken direkt: Var är de stora namnen? Var är Sara Stridsberg? Jonas HassenKhemiri?
Var att utesluta de stora namnen ett "grepp", som gör årets pris lite ... konstruerat? I Nobelprisets frånvaro längtade nog många efter ett pris som känns riktigt, redigt och rejält och lät sig möjligen färgas av denna längtan.
På måndagskvällen stod det hursomhelst klart att Linnea Axelssons prosalyriska "Ædnan" blev Årets skönlitterära bok på Augustprisgalan. Och plötsligt förvandlas kritiken till ett snabbt förbipasserande småtjafs. "Ædnan" är en stark Augustvinnare som står sig bredvid vilka större namn som helst.
"Ædnan" är en diktsvit - bara det ovanligt som vinnare i skönlitterära klassen – som följer två samiska familjer genom generationer. Linnea Axelsson kryssar i alla rutor för viktiga händelser i samisk nutidshistoria, vilket ibland gränsar till förutsägbart. Å andra sidan hade det nog inte blivit det "samiska epos" det kallats för om det inte stått på denna heltäckande grund. Språket är som kontrast sparsmakat men lättillgängligt och går att läsa som ordkarg, långsam prosa. Känslorna drabbar från en kort rad till en annan.
Så skrällnomineringar eller ej, att Linnea Axelssons "Ædnan" nu når en större publik än ett 800-sidigt diktverk annars skulle nått, är vackert, välkommet och värdigt.
LÄS MER: Bokrecension: Ett verk som gärna hade fått svämma över ibland
Ædnan