Stark självbiografi om schizofreni

Vita ärr längs armarna, tätt, tätt, som ett spetsmönster över huden. En sammanbitet fokuserad blick - samtidigt värme i de grönbruna ögonen. Berny Pålsson är bara 20 år, men har gått igenom mer än vad än människa borde tåla. I den självbiografiska boken "Vingklippt ängel" berättar hon - om demonerna, drogerna och den nattsvarta smärta som bara blod kan bota.
Hon var 11 år när demonerna började besöka henne, när rösterna kom. Det tog många år innan hon vågade berätta om dem. Men nu har hon tröttnat - enda vägen mot en bättre tillvaro är att våga se hela sanningen om sig själv.
- Jag insåg att det är enda sättet. En människa som har cancer skäms inte över det. Jag har psykiskt cancer, varför skulle jag skämmas?
Hon är schizofren. Hon ser skugglika figurer som om de var på riktigt. Hon tror, eller har i alla fall trott, att hon är en ängel och att blodet som rinner i henne inte är rött, utan glittrande.
Redan som spädbarn var hon orolig och ledsen, som fyraåring fantiserade hon om döden. Hon var ensam: pappa söp, mamma var deprimerad och i den katolska skola där hon gick var hon alltför annorlunda. Det enda som fanns var det som dövade: droger, sprit, sex, blod - och självförakt, ätstörningar...
Hon berättar samlat och välformulerat, men med en skyddande mur av distans omkring sig. Allt finns med: turerna in och ut på psyket, förföljelsemanin, skräcken och ångesten, men även änglavännerna och kärleken.
I dag bor Berny Pålsson i en egen lägenhet, men hon är sjukskriven, äter sex olika mediciner, går i terapi och har kontakt med öppenvården. Det är en kamp, varje dag.
- Men jag vet att jag kan må bättre och det ger mig något slags styrka och hopp. I dag vet jag att rösterna jag hör och det jag ser inte är verkligt.
Hon har börjat skriva på sin nästa bok, en roman denna gång.