Stapplande sluskrock i Globen

Los Angeles-kvartetten gick ut hårt på tisdagskvällen, riktigt hårt. Inte nog med att de hade bestyckat scenen med åtta eldkastare som förvandlade arenan till en masugn. Bandet hade också valt att bränna av sitt bästa låtkrut redan från start.
Showen sparkades i gång med Dr Feelgood, en optimistisk partydänga med vassa metallkanter som fick publiken att tända på alla cylindrar. Tyvärr verkade frontmannen Vince Neil ha drabbats av något sorts motorstopp. Hans nasala kvidande lät entonigt som en sågklinga och hans textbehandling var stapplig, närmast afatisk.

Två mästerliga hårdrocksevergreens, Shout at the devil och Looks that kill användes sedan som något sorts uppvärmningsmaterial. Det gjorde ont i både hjärtat och öronen när bandet närmast pliktskyldigt avverkade dessa portalverk.
Först i urgamla Live wire kom bandet i fas med den rusiga publiken. Tempot sänktes i mitten för att sedan gasas i gång igen och medan kändisbatteristen Tommy Lee behandlade stockarna som propellrar visade han återigen att han förfogar över hårdrocksvärldens kanske bästa driv.
Snart vaknade även Vince Neil till liv. Om det berodde på att han hånglades upp av en töntig strippa ska jag låta vara osagt. Men något hände.

I den trevliga, men tämligen överskattade balladen Home sweet home blev det hårdrock på allvar, åtminstone i den meningen att publiken halade fram cigarrettändare i stället för självlysande mobiler. Snacka om nostalgiupplevelse.
Gitarristen Mick Mars plågas av en kronisk ledgångsreumatism och är därför stel som en pinne. Ändå var det han som stod för kvällens mest inspirerande spel. I ett förvånansvärt experimentellt gitarrsolo hann han till och med flika in några Jimi Hendrix-vändningar.

Det 44-åriga pubertetsmonstret Tommy Lee tog på sig rollen som kvällens entertainer. Under utstuderade former bjöd han publiken på Jägermeister och lekte rapstjärna.
Det blev en godkänd hårdrockskväll, mest beroende på att Mötley Crüe har en suverän låtkatalog och en oöverträffad skandalstatus. Jag förstår mycket väl de yngsta sleazerockfansens eufori i går.
Men Mötley Crüe kan bättre än så här. Nästa gång kräver jag att åtminstone få se Tommy Lee rotera i en trumbur.

Stapplande sluskrock i Globen

Laddade med en stor mängd hårdrocksklassiker och en liten mängd Jägermeister försökte de sleaziga sluskarna Mötley Crüe välta arenan Globen. Det gick hyfsat, konstaterar Björn Lövenlid.