Stämningspop från hjärtat

POP. Titiyo har alltid varit en storartad sångerska med en egen känsla och personlighet i sin röst. Med sin ursprungliga bakgrund i den varma soulen skulle man kunna tro att hon inte kommer till sin rätt i ett kylslaget, kargt och elektroniskt ljudlandskap, men det är förstås precis tvärtom. Sällan har hennes stämma väckt så starka känslor som här, tillsammans med en enkel Casiosynt och isande gitarrsträngssmekningar.

Den melodiska pregnans som kännetecknade samarbetet med Kleerup och radiohiten Longing for lullabies är sällan närvarande på det här albumet, förutom i en akustisk version av nämnda låt. I stället handlar det om stämningspop från hjärtat, en allvarlig och fängslande sådan med förvånansvärt experimentella och introspektiva drag. Den största bristen är att skivan faktiskt tar slut. Jag vill höra mer av 2008 års Titiyo.

Stämningspop från hjärtat

Sällan har Titiyos stämma väckt så starka känslor som här, tillsammans med en enkel Casiosynt och isande gitarrsträngssmekningar, tycker Björn Lövenlid.