Simian Ghosts musik känns både tidsmässigt och geografiskt på fel plats, samtidigt som Sandvikenbandet inte direkt hör hemma någon annanstans heller. På ”The veil” bygger de vidare på det flyktiga soundet som hela tiden smiter undan just som man tycker att man får grepp om det, för att sedan inse att musiken fått grepp om en själv. Jag gillar vanligtvis inte att nynna med i stämningsfulla hymner om tonårsångst, men Simian Ghost gör det nödvändigt.
Bästa låt: ”Never really knew”.