Stained red: Hård röd rock

De har bred konserterfarenhet, flera kritikerrosade låtar och ett stort kontaktnät i branschen. Uppsalabandet Stained red saknar bara en viktig pusselbit ­ ett skivkontrakt. På lördag släpper de sin mest genomarbetade demo-ep hittills. Samtidigt passar de på att spela inför hemmapubliken på Fellini.

Kultur och Nöje2004-01-30 00:51
­- Vi har lagt mycket tid och pengar på den nya promoskivan. Ljudet är renare och fetare. Vår studiotekniker har sparat låtarna för framtida användning på ett fullängdsalbum, berättar Calle Rudolfsson, trummis i Stained red.

Stained red spelar modern metal med hiphopinslag, en musikstil som säljer i miljonupplagor, framför allt i USA. Men intresset från svenska skivbolag har än så länge varit ganska svalt.
­- I Sverige är det ganska dödfött, känns det som. Några småbolag har varit nyfikna, men vi har inte hört något konkret. Det är utlandet man måste rikta in sig på, säger Calle Rudolfsson.
Bland musikskribenterna har dock gensvaret varit mycket positivt. Hårdrockstidningen Close-Up Magazine skrev till exempel att bandet var "bäst i Sverige" och när chefredaktören på Slave State Magazine hörde en av Stained reds demos blev han lyrisk.
­- Han är en riktig musikfanatiker och blev så förtjust i våra låtar att han numera hjälper oss att knyta viktiga kontakter, bland annat i USA, berättar Calle Rudolfsson.

Hur känns det att läsa sådana recensioner?­
- Det känns naturligtvis alldeles utmärkt. Vi har bara fått en riktigt vidrig recension och då var det någon dödsmetallsnubbe som menade att vår musik ströp hans syretillförsel (skratt).

Hur har ni utvecklats musikaliskt sedan starten?
­ 1998 kunde ingen av oss spela. Under en period ville vi inte ens prata om den tiden. Men nu kan vi skratta åt det. Det var mycket skrik och skrän i början. Sedan dess har vi haft olika perioder med rak metal och mer melodiska låtar. På den senaste skivan har vi tonat ner hiphopinslagen en aning.

Vilken är er bästa spelning hittills?
-­ Det måste vara Mega Wake Festival på västkusten 2002. På dagarna låg vi på klipporna och solade och på kvällarna spelade vi inför en väldigt bra publik. Stämningen var otroligt skön och arrangemanget var proffsigt.

Åker ni själva wakeboard?
-­ Nej, däremot är vi med i en skateboardförening som heter Ond bräda. Vi är några musiker som samlas ibland för att åka på Uppsalas gator. Ett av kriterierna för att man ska få vara med är att man är en usel skejtare. Håll utkik efter oss inne i stan. Du lär inte missa oss.

(Ep:n recenseras under Recensioner)
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!