I våras spelades för första gången Fursten på Uppsala stadsteater, pjäsen om näringslivsgiganten Jan Stenbeck. Men författaren och Kulturnyhetsreportern Per Andersson menar att manusförfattaren Malin Lind Lagerlöf har använt betydande delar av hans bok Stenbeck - ett reportage om det virtuella bruket, utan att ta kontakt med honom. Just nu pågår en diskussion mellan jurister på Dramatikerförbundet och Författarförbundet. Var står då beställaren av manuset, Uppsala stadsteater mitt i alltihop?
- Vi är ju ansvariga utgivare men utifrån vår bedömning har det inte begåtts något juridiskt fel. Malin Lind Lagerlöf har fått uppdraget och gjort research. Hon har använt alla möjliga källor och eftersom det handlar om verkliga händelser är det klart att det ibland sammanfaller, säger ställföreträdande teaterchef Carl Wallin.
På senaste mötet med de bägge juristerna konstaterade Dramatikerförbundets Susin Lindblom att de likheter som finns mellan Per Andersson bok och pjäsen är antingen en slump eller en skildring av verkligheten och därför allmängods.
- Att det skulle vara en slump att vissa textrader och replikskiften mellan Jan Stenbäck och mig är likadana i boken som i pjäsen är absurt. Desto intressantare är det andra argumentet. När en text skildrar verkligheten skulle man alltid kunna hävda att man använder sig av verkligheten och inte texten. Det är ett otroligt banalt förhållningssätt till text. Jag har ju tagit in händelser där jag själv varit med och tolkat dem. Min bok är en litterär journalistisk berättelse, säger Per Andersson.
Carl Wallin berättar å sin sida att boken och manuset parallellästs av tre jurister och att dessa inte hittat något som bryter mot upphovsrättslagen.
- Man kan inte ha upphovsrätt på en människas liv. Händelser som har hänt är allmängods, man får citera ur verkligheten, säger Carl Wallin.
Något som inte heller köps av Per Andersson.
- Om man citerar nämner man ju vem det är man citerar. Det är så det funkar för journalister. Man kan inte bara ta ett citat rakt av från en annan tidning utan att skriva var det kommer ifrån.
Carl Wallin håller med om att man hade kunnat ha referenser i programmet och tycker att det rimligtvis skulle kunna införas något sådant om pjäsen sätts upp igen. Att det skulle bli fråga om någon ekonomisk ersättning utesluter han dock.
Per Andersson uppmanar nu till en journalistisk debatt kring upphovsrätten för dokumentära material.