ROCK. Måste erkänna att jag haft svårt att ta till mej Springsteens bredbenta, ganska jämntjocka stadiumrock på senare år. Ett undantag från den vanliga E Street-lunken var dock The Seeger Sessions, med en kombination av irländskt-keltiskt och amerikansk folklore som delvis också avspeglas på nya albumet Wrecking ball.
Den här gången är The Boss vred över girighet, klasskillnader och orättvisa i det amerikanska samhället. Men även om det gäller samhället av i dag, använder han fraser och metaforer som mer för tankarna till ”klassisk” Americana, westernmyter och outlaw-perspektiv, som i Jack of all trades, eller den redan livespelade Land of hope and dreams, om amerikanska immigranter då och nu:
”This train carries saints and sinners, losers and winners, whores and gamblers…, dreams will not be tharted, faith will be rewarded”.
Till detta har Springsteen vävt ett slags råenkla, bastanta folkrockmelodier där inte bara de keltiska dragen sticker fram, utan också inslag av gospel och amerikanska working songs, typ Jimmie Rodgers och Woody Guthrie.
Här finns några av den avlidne vapendragaren Clarence Clemmons sista saxofonpålägg, liksom New Orleans-blåsare och en lekfull flirt med rap. Men tyvärr sveps mycket in i den fläskiga och numera rätt ålderdomliga E Street-produktion som blivit Springsteens signum, sneglande mot arenapubliken och ett stelt muskelstint trumspel som smällande trätrallar i en låt som This Depression. I mina öron utan att motsvara den glöd som alltjämt finns i Springsteens sångberättelser.