2004 blev platt-tv:n utsedd till årets julklapp. Ett oförskämt hån mot de flesta eftersom en platt 42-tummare på den tiden kostade i runda slängar 40 000 kronor. I dag är platta skärmar betydligt billigare och det har inte bara gjort våra vardagsrum rymligare. Det har också lett till att vi tittar på tv även när vi går omkring på stan.
Ni har väl märkt att husfasad efter husfasad håller på att förvandlas till en projektionsyta för reklambudskap? Var ska det sluta? I framtiden kommer vi kanske att vandra runt i ett flipperspelsliknande stadslandskap. Eller så får invånarna nog och gör som i São Paulo. För sex år sedan bestämde dåvarande borgmästaren i São Paulo att staden skulle bli fri från ”visuella föroreningar”. Med visuella föroreningar menade han reklam.
Annonsbyråerna iscensatte en stor motkampanj under parollen ”Reklam är kultur!”, men befolkningen lät sig inte övertygas. I stället visade undersökningar att 70 procent faktiskt ville ha en reklamfri stad. 15 000 skyltar monterades ned och São Paulo, världens fjärde största metropol och Sydamerikas viktigaste affärscentrum, har sedan dess varit den enda staden utanför den kommunistiska världen som saknar utomhusreklam. Till och med flygbladsutdelning och skyltning utanpå butiker förbjöds och kommersiella budskap på lastbilar målades över med svart färg. På köpet fick invånarna en ny stad med en ny identitet. I stället för att ha stora neonskyltar som riktmärken fick man tänka om och fokusera på utmärkande drag i arkitekturen.
Dessutom kom tidigare okända företeelser i dagen. Butiksinnehavare i de koreanska stadsdelarna kunde inte längre gömma svartarbetare från Bolivia bakom stora reklamskyltar. Favelas (kåkstäder) som tidigare var skymda bakom stortavlor blev synliga även på håll.
Förra året gjorde analysföretaget Novus en undersökning som visade att även svenskarna är reklamtrötta och gärna ser att reklamen begränsas på något sätt. Det ledde till att organisationen Sveriges Annonsörer ordnade en tävling där förstapriset var en resa för två till Nordkoreas huvudstad Pyongyang. Där, i världens mest slutna land, kan konsekvenserna av det reklamfria samhället beskådas, var budskapet. I veckan kom också beskedet att diktatorn Kim Jong-Uns pågående vapenskrammel inte förändrar någonting. Den 29 april reser vinnaren, ”reklamhataren” Anders Högmark till Pyongyang.
Av två reklamfria val hade jag definitivt föredragit São Paulo.
När jag tänker tillbaka på städer som jag har sett, från Tokyos infernaliskt blinkande nöjeskvarter till Havannas slitna, nakna fasader så måste jag ändå säga att jag föredrar den reklamfyllda miljön. För hur vulgär, påflugen och enerverande reklamen än må vara så går det inte att komma ifrån att den är en viktig del av storstadsatmosfären, av pulsen, av kulturen.
En stad utan reklam är en naken stad.