Städad film om särling

Den handlar om enstöringen och särlingen James Robert Kennedy, gestaltad av Cuba Gooding Jr, som fått smeknamnet Radio därför att han är så intresserad av radioapparater. Han går omkring på sin lilla hemstads gator dragandes på en kundvagn och med en hårt arbetande mamma som nav i tillvaron. Annars är det ingen somriktigt bryr sig om honom.En dag får han en vän i fotbollstränaren Harold Jones, spelad av Ed Harris, och Jones ser till att Radio blir delaktig i ortens liv. Radio växer som människa när han börjar få sociala kontakter. Och människor i hans omgivning växer i kontakten med honom.Man begriper mer än väl att två skådespelare av Goodings och Harris kaliber nappat på att göra filmen, teoretiskt verkar den nämligen så rätt, inte minst skådespelarmässigt. Onda människor i den amerikanska småstaden får lära sig något och den begåvningshandikappade Radio får en plats och ett värde bland dem alla. Det är en historia i samma anda som exempelvis den gamla sliskiga Spencer Tracyklassikern Han som tänkte med hjärtat (Boys town 1938). Synd bara att det har blivit en sådan tråkig film av det hela, baktung av tillrättalagda präktigheter och sentimentalitet.När det kommer till skådespeleriet har både Harris och Gooding gjort bättre filmer.Scenerna med amerikansk fotboll,där grova tacklingar på planen förenar småstadsborna som ser på, kanske roar dem som är intresserade av att titta på sådant. Men annars känns det hela som en lång och seg transportsträcka fram till slutet när verklighetens Radio avtackar verklighetens Jones då han går i pension från den skola där Radio blivit hederselev på livstid. Det är städat som en söndagsskoleberättelse där alla går hand i hand mot soluppgången.