Spretigt men tight med Los De Abajo

Los De Abajo är ett motsägelsernas band. Att uppleva dem live är som att få ett tvärsnitt av hela Världens musik komprimerat till två timmar. De drar sig inte för att använda något som snappats upp på de många och långa turnéerna. Reggae, punk, hårdrock, techno, hiphop. Listan kan göras nästan hur lång som helst. I grunden ligger dock hela tiden den latinamerikanska musiken. Men motsägelsen ligger kanske främst i att skämt och allvar blandas på ett fullständigt ohämmat sätt. Det blir tydligt när medlemmarna halvvägs i på konserten sätter på sig masker föreställande allt från hårdrockarna Kiss till George W Bush. Det är bara roligt så länge den amerikanske presidenten dansar lustigt, men blir på fullt allvar när han efter att aggressivt ha mobbats ut av publiken och bandets glåpord och burop lämnar scenen. Trots att Los De Abajo är ett tydligt politiskt band, så är det ändå underhållningen som står främst. Det är musik att dansa till. Det är musik att hoppa till. Det är ett framträdande som lockar till skratt. Och när upplösningen utmynnar i något som liknar ett östeuropeiskt romskt bröllop, efter att bandet tagit med sig instrumenten ut bland publiken, känns det bara fullt logiskt. När konserten är över har Los De Abajo än en gång visat att "spretigt men tight" inte är någon motsägelse. Det krävs bara ett gäng ovanligt skickliga musiker och en total oräddhet inför vitt skilda musikaliska influenser för att det ska bli sanning.