Språklektion vid skohyllan och andra konstigheter
KRÖNIKA. Bokförläggaren Dorotea Bromberg - som har polskt ursprung - berättade i en artikel i Dagens Nyheter för några år sen om den första gången hon tillsammans med sina föräldrar var hemma hos en svensk familj på middag.
Foto: Rolf Hamilton
"Där finns plats för skorna, sade hon. Vi tittade på skohyllan och trodde att Stina ville visa något extra fiffigt eller att hon kanske snickrat ihop den själv. Javisst, den var fin, försökte vi säga. Där, sade hon, skorna där. Stina, som var pensionerad lärare ville nog ge oss en lektion i svenska redan vid tröskeln, tänkte vi. Alltså upprepade vi snällt 'skorna där'. Mina akademiker till föräldrar lovade litet generat att slipa på uttalet av 'skorna'. Visst, det heter 'en sko, flera skor'. Och så 'hylla, tänk att det kan heta skohylla också,' sade pappa förtjust. Nu tyckte vi att vi var färdiga med hallen. Mamma tog några bestämda steg mot vardagsrummet. Men Stina stod i vägen: ta av skorna, sa hon med bestämd röst, på svenska, tyska och engelska."
Historien återberättas av Billy Ehn - professor i etnologi i Umeå - som en dag på en föreläsning i kulturanalys fick idén att låta åhörarna, ett par hundra lärarstudenter, ta en papperslapp och skriva ner något de tyckte var underligt i det nutida samhället. Det här materialet utgjorde sedan stommen till en liten bok som heter Vad konstigt. Om undran och oförståelse (Studentlitteratur). Många av Ehns exempel är tankeväckande - till exempel "Att ingen svensk nånsin tar sista tårtbiten på fatet" - men det verkligt stimulerande är naturligtvis att börja fundera på de konstigheter man får syn på själv.
Tycker inte de flesta av oss att andra människors heminredning och möblering ofta är konstig? Till de roligaste samtal jag haft i mitt liv hör dem jag fört när jag varit på besök hos vänner som lånat någon annans lägenhet och man fritt har kunnat kommentera och undra. Vad gäller seder tycker jag det är konstigt - och synd - att det numera är så få som tackar för senast. Det är ju inte det att man till varje pris vill att ens gäster ska vara tacksamma, det är snarare det att man vill att de ska bekräfta att samvaron, vänskapen betyder något - också för dem.
Ännu konstigare tycker jag det är att människor som lånar böcker av en så ofta glömmer att lämna dem tillbaka. De böcker man lånar ut är ju i allmänhet böcker man tycker om och därför börjar sakna. De människor som inte lämnar tillbaka böcker är dessutom ofta sådana som aldrig skulle drömma om att låna så mycket som fem kronor av en utan att omedelbart betala tillbaka.
Ja, och så var det för inte så länge sen en vän som påpekade att det är konstigt att man kan byta kön men inte ålder. Om en man som upplever sig som kvinna kan få det samhälleligt accepterat att han verkligen är en kvinna borde den som känner sig äldre eller yngre än hon eller han är väl också kunna få detta samhälleligt accepterat? Att byta ålder vore ju dessutom ett betydligt mindre ingrepp som knappast skulle kräva någon större anpassning från omgivningens sida?
Så jobbar vi med nyheter