Språket är hans huvudperson

När vi träffas i ett regnigt Stockholm en fredagsförmiddag i början av augusti börjar den 28-årige författaren med att ta ut Ipodlurarna ur öronen.
- De senaste tio åren har jag gått ut utan musik i lurarna ungefär fem gånger, säger Jonas Hassen Khemiri.
- Jag har haft en del smeknamn, blev till exempel kallad Mowgli när jag var yngre och under en period på gymnasiet kallades jag Walkman, eftersom jag alltid gick omkring med lurar i öronen och lyssnade på musik.
För tillfället är det mest musik från den amerikanske rapparen Commons senaste skiva Finding Forever som sätter toner till hans tillvaro.
- Tyvärr är den lite av en besvikelse. Men jag tycker om honom så mycket så jag lyssnar och kisar med ögonen. Du vet, när man försvarar sin idol. Jag gillar ju honom fortfarande, men undrar ändå vad som har hänt - han rappar lamt och är slapp i tungan.

Han lyssnar inte bara på musik utan är också en hyllad författare till romanerna Ett öga rött och Montecore - en unik tiger. Men författarskapet har kopplingar till musikintresset. En av dem är den amerikanske rapparen Nas. Hans första skiva Illmatic är den Jonas Hassen Khemiri har lyssnat allra mest på genom åren.
- På den plattan, som har varit extremt inspirerande för mig, använder han sig av språket genom att korsklippa mellan olika bilder. Mitt i alla rim och allitterationer berättar han en historia. Han frammanar bilder med hjälp av bara några få ord och sånt kan jag lyssna väldigt mycket på. Det finns en direkthet.

Precis som musik tycker han att fotografier kan vara mycket inspirerande. Startskottet till historien han berättar i senaste boken Montecore, som kom ut förra våren, blev två gamla svartvita foton på hans pappa tillsammans med en vän. Bilderna är tagna på ett hotellrum någon gång i mitten av 1970-talet.
- Jag är väldigt nyfiken på fotografi, men är själv helt visuellt handikappad. Det har jag nog kompenserat med att hålla på med ord och det är fascinerande hur många likheter det finns mellan fotografi och ord. Du vet, å ena sidan kan både ord och fotografier se väldigt sanna ut, men samtidigt är de otroligt lätta att manipulera och använda för att ljuga fram alternativa världar.
Det fiktiva i relation till sanningen är en viktig del i boken.
- De sanna markörerna finns där (som att författaren boken handlar om heter Jonas Hassen Khemiri) för att locka fram känslor, illusionen av att allt skulle vara sant. Men mest av allt är det två karaktärers fantasier om verkligheten. Ett sätt att påminna folk om hur stark fiktionen är.

I höst blir debutromanen, Ett öga rött, film. Den regisseras av långfilmsdebuterande Daniel Wallentin och produceras av Fredrik Wikström på produktionsbolaget Tre Vänner i samarbete med Sonet film. Men själv har inte Jonas Hassen Khemiri varit inblandad i den fria filmatiseringen av boken.
- Jag tänker mig boken lite som en stafettpinne som jag är klar med och lämnar vidare till folk. Det är någon (Angereds teater) som har gjort en teaterpjäs av den och nu är det någon som gör film av den. Jag känner inte att det är min grej längre, men det ska bli kul att se hur det blir.

Det var närmare fem år sedan Jonas Hassen Khemiri skrev Ett öga rött. Boken gjorde stor succé, har sålt i över 200 000 exemplar och är översatt till sex språk. Att den är skriven på en typ av experimenterande "invandrarsvenska" i kombination med det faktum att Khemiris pappa kommer från Tunisien gjorde att han av många mallades in som en blatteförfattare från förorten. Men när jag börjar ställa frågor om att känna sig missförstådd tystnar den nyss ganska pratsamma författaren. Han har pratat nog om det där och säger att han befinner sig någon helt annanstans i dag.

Var befinner du dig?
- Just nu håller jag på att lista anledningar som gör det värt att fortsätta leva. Sånt som sätter guldkant på tillvaron. Som perfekt mogna persikor och lustigt formade moln!