Man kan fråga sig om det verkligen behövs ännu en film. Dagens elva- och tolvåringar har å andra sidan säkert inte sett de många tidigare versionerna av Dumas klassiker, så de lär inte klaga på upprepningens och de säkra kortens motoni. Och det är trots allt de som utgör The three musketeers målgrupp.
Vissa uppdateringar har dessutom gjorts. Milady (Milla Jovovich) har blivit en superhjälte av sådana proportioner att Lisbet Salander i jämförelse framstår som en produkt av en fantasilös diskbänksrealist. Hon slåss och sparkar och flyger och fäktas, ständigt i dessa sedan The Matrix så obligatoriska slow motion-scener.
De tre till åren komna musketörerna (Matthew Macfadyen, Luke Evans, och Ray Stevenson) har istället blivit lata och desillusionerade. De ser inte längre några hedervärda uppdrag i denna falska värld. Det vill säga ? inte förrän den tonårige, mycket 2000-talsaktige D?Artagnan (Logan Lerman) stormar in på scenen, full av idealism och storhetsvansinne. Med honom anländer uppgiften och partyt: att räda Frankrike undan krig.
Det snålas inte på action när hjältarna beger sig till England för att ta tillbaka drottningens halsband från hertigen av Buckingham (Orlando Bloom). More is more är mottot. Hela krutarsenalen töms, bokstavligen, över den avslutande luftskeppsjakten där striden kulminerar.
Där får också 3D-effekterna en ursäkt ? i övrigt tycks de främst tjäna de fantastiska kläder som 1600-talsbratsen frossar i. Hela filmen framstår som en enda stor MTV-fest med tema "De tre musketörerna".
Och det är just denna sprakande feststämning som gör The three musketeers, trots alla klyschor, krystade skämt och det sackande tempot i mitten, hyfsat sevärd ? också för vuxna.