Språk på glid
KRÖNIKA. "Den goda tiden" har kommit att betyda "i sista minuten". Nog är det intressant, skriver Merete Mazzarella.
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Nja, egentligen härstammar det från Per Brahes tid som guvernör i Finland och betyder 'en //god// tid', 'den goda gamla tiden'. Fast för all del, det var nog först och främst Per Brahe själv som i sina rapporter framställde sin tid som god."
"Okej, men i dag betyder det hur som helst 'att komma i sista minuten'," sa jag för jag hade just läst en kolumn om hur ords betydelse glider omkring. Den var av Lars Mellin, docent i nordiska språk, och nu var det min tur att känna mig triumferande eftersom jag ju hade den moderna språkvården på min sida.
Det betyder inte att det inte finns betydelseglidningar jag djupt beklagar. I dag används verbet "påtala" för det mesta - också av akademiker - helt enkelt i betydelsen "konstatera" eller "påpeka" men själv försöker jag fortfarande insistera på att det ska betyda "anmärka på".
Är det värt att insistera? Kanske inte, om det nu en gång för alla är som Mellin menar att orden en gång för alla betyder vad som sägs, men ändå: kan det inte vara meningsfullt att kunna skilja mellan att "påpeka" och "påpeka kritiskt"?
Också min man har en käpphäst, nämligen att "klokskap" inte betyder det samma som "klokhet". Klokskap är snarare ett slags mänskligt beskäftig beräkning i motsats till den gudomliga visheten, det är att tro sig klok. Också den betydelseskillnaden kunde ju språket vinna på att bevara?
Man kunde fortsätta hur länge som helst. Det är till exempel intressant att allt flera tror att "förnöjsam" är det samma som "nöjd". Det beror förmodligen på att förnöjsamhet som dygd har gått ur modet: idag tror vi oss snarare ha rätt att kräva att få bli nöjda.
Men om man nu inte bara vill framstå som gammal och gnällig så kunde man ju i stället föreslå helt nya språkliga glidningar. Också "saktmod" är väl en dygd som allt flera fnyser åt så varför inte - som Viveka Adelswärd, föreslå att "saktmod" skulle få betydelsen "modet att göra saker och ting sakta"? Långsamhetens kultur är vi ju många som har talat om de senaste åren - jag tänker naturligtvis på Bodil Jönsson, på norrmannen Thomas Hylland Eriksen, på Uppsalas egen Owe Wikström och på mig själv - och även om väl ingen av oss lever som vi lär (ack, jag minns den gången för länge sen då min lille son ropade på mig att komma och läsa högt och jag svarade: "Jag har inte tid för jag håller på med en artikel om hur viktigt det är att föräldrar läser högt för sina barn") så behöver det ju inte betyda att vi har fel.
Förresten: nog är det intressant - och i någon mening avslöjande - med den betydelseförskjutning som gjort att ett uttryck som betytt "den goda tiden" har kommit att betyda "i sista minuten"?