Spökhistoria med gott humör

Han börjar bli en institution i svensk film nu, Inger och Lasse Sandbergs Lilla spöket Laban. Bullar och bång är den fjärde filmen, och går det som de tre första går det bra. Alla filmerna har parkerat på biotoppen; de två senaste har tillsammans setts av ganska exakt hundra tusen svenskar.

Och Bullar och bång kommer inte att göra någon besviken. Med glatt humör och 1970-talets estetik och tempo målar "Karl-Bertil Jonsson"-animatören Per Åhlin och hans tecknare upp en spökvärld av kakbakning, presentproblem och busande lillasystrar tills bioduken inte är en duk längre utan ett slags bastuaggregat som formligen pumpar ut värme i salongen, kompad av små fina, fnittrande skratt från dagisklasserna i salongen.
Det finns nog få bättre sätt att kickstarta ett livslångt filmintresse än att placera sitt barn framför Lilla spöket Laban. Och tack vare den föredömligt korta speltiden på 45 minuter hinner barnet inte bli alltför kissnödigt och föräldern inte alltför uttråkad.

Spökhistoria med gott humör

Det finns nog få bättre sätt att kickstarta ett livslångt filmintresse än att placera sitt barn framför Lilla spöket Laban, skriver Erik Helmerson om nya Bullar och bång.