Splinter Cell: Chaos Theory

Samma tillvägagångssätt som förr: smygandes i mörkret in bakom fiendens linjer för att på bästa (och tuffaste) sätt rädda världen. Förutom mörkret är också omgivningsljudet Fishers bästa vän. Det gäller att vara så försiktig att ens egna fotsteg inte hörs högre än omgivningens ljud. Chaos theory är ett något öppnare spel än sina föregångare, men följer ändå en strikt linje. Man ska inte förvänta sig någon total frihet att göra som man vill med andra ord, men det finns ändå olika sätt att tackla problemen man ställs inför. Stiliga, men självklart mestadels nattsvarta, miljöer gör tillsammans med trovärdiga animationer att spelet står sig bra grafiskt sett och de olika miljöernas terräng inbjuder till olika sätt att hålla sig gömd och smyga på. Chaos theory fortsätter i sina föregångares spår men lyckas att göra allt till det bättre, vilket inte är en dålig bedrift.