vNyinspelningar av filmer med kultstatus brukar sällan bli bra och den nya versionen av skräckklassikern Carrie är en besvikelse.
Brian de Palmas filmversion av Stephen Kings debutroman Carrie togs emot ganska ljumt vid premiären 1976. Det är först på senare tid som kultstatusen har vuxit för den filmen och som den har väckt genusdebattörers intresse. Den handlar om en ung kvinna som mobbas och som tar en gruvlig hämnd på sina plågoandar, bokstavligt laddad med sexuella spänningar.
Chloë Moretz kutar med ryggen i titelrollen. Silverkorset hänger tungt om hennes hals när hon smyger genom korridorerna i sin skola. Men om hennes föregångare Sissy Spacek var alldaglig och grå så är Moretz för docksöt och storögd för att fungera riktigt bra i rollen som mobboffer som upptäcker en dold talang att kunna flytta saker med enbart viljan.
Julianne Moore är bättre i sin roll som hennes mamma. Hon gör en kuslig och tragisk studie av en ensam, överreligiös gränsande till psykotisk kvinna som har självskadebeteende som enda livsluft.
Egentliga uppdateringen av berättelsen är att mobbningsscenen i gympaduschen läggs ut av de mobbande kamraterna på facebook. Men annars är det inte mycket som är nytt. Synd.
Jag hade hoppats få ut mer av regissören Kimberly Pierce som tidigare gjort utmärkta "Boy´s don´t cry". Möjligen att hon har fått stoffet att svänga aningen från att vara ren skräck till att bli en mer dramatisk tragedi. Men den effektspäckade splatterfesten mot slutet tar udden av det.