Tyvärr går det inte att nämna alla som arbetat med Stockholms nations marsspex på och utanför scenen: ett hundratal personer. Förhoppningsvis känner de sig belönade av de rungande applåderna, ropen och kramarna efter föreställningen. Årets spex måste nämligen vara ett av de bättre, både vad innehåll, scen, musik och skådespelarprestationer beträffar.
Att gå på spex är att vara inställd på att ha roligt. Det märktes på det fördrinksförstärka förväntansfyllda publiksorlet ackompanjerat av det välspelandet bandet.
Efter en inledning i svärtans tecken med begravning i Tyskland, där en ung man skickades som teologistudent till Uppsala, fick publiken bekanta sig med en magnifikt maktfullkomlig biskop, en vimsig universitetsrektor, en motvillig transnunna och hens abedissa, två stridande professorer, en kärlekskrank munk, den tyske studenten och hans svenska kamrater, en barsk föreståndarinna, en galen pestläkare, en hantverkare och hans studiesugna dotter, en stridslysten rektorska...
En strid mellan kyrkan och vetenskapen tog vid med hur många turer och komiska poänger som helst. Från rena buskisutspel (kyrka får rejält däng) till mer subtila kickar åt olika håll.
Mycket aktuellt är spexet dessutom, eftersom det handlar om den omdebatterade Auladevisen. Till en början lyder den "Tänka fritt är stort". Via "Tänka rätt är större" hamnar man så småningom i stort sett i "Tänka fritt är...svårt". Sic!
Med en proffsig spexorkester och en lika proffsig spexkör i ryggen (beröm också till manusförfattare, producenter, smink, rekvisita och scenografi) kunde skådespelarna leva ut sina roller. Förhoppningsvis fanns, eller kommer det att finnas, talangjägare i publiken. Må de i så fall hålla sinnena öppna för Erik Carlbergs basröst och magnifikt övertygande sätt att gestalta biskopsmakten, Jonathan Wahlstens underbart fjolliga rektor och Maria Bircks kraftfulla rektorska samt Olle Söderbergs vanvettskåta buskismunk. Och för den delen även de övriga skådespelarna och deras prestationer.
Sång– och dansnumren med musik från Vivaldi, Mozart, Beatles, Avicii, Queen, Iron Maiden m fl är värde en hel flock med kajor.
Så många personer, så mycket arbete: att spextraditionen på nationerna fortsätter leva årtionde efter årtionde är ett stort plus i studentlivets kulturprotokoll. Och Uppsalas. Spexa fritt är stort!