Spelar falskt med Döden

Andra världskriget är slut. På stranden i Monte Carlo sitter en flykting med sliten kostym, koncentrationslägertatuering och en väska full med pengar. Vad har hänt?
Klipp till Berlin 1936. Dekadens, champagne, hakkorsknappar och hångel. Skylt på nattklubbens dörr: Swingtanzen verboten. I denna miljö frodas Adolf Burger, judisk falskmyntarkung, överlevare och pragmatiker. Han frågar inte efter ras eller partikort hos den som utnyttjar hans tjänster. Men även hans dörr kommer snart att sparkas in. Burger hamnar i koncentrationsläger. Fortfarande en överlevare. Och del i en märklig plan.

Falskmyntarna, Österrikes Oscarsbidrag, bygger på en sann historia om hur tyskarna tänkte vinna kriget genom att krascha sina fienders ekonomi med en plan för att pumpa ut falska dollar och pund.
För det utnyttjade de lägerfångar som var bankmän, tryckare - och falskmyntare. Gruppen blev en fångarnas elit i lägret Sachsenhausen, de bodde bakom murar bakom murarna och spelade bordtennis medan de från andra sidan hörde skrik, hundskall och skott.
Det stora dilemmat - samarbeta och hjälp tyskarna vinna kriget eller vägra och dödas - lämnades åt deras egna samveten. Just detta dilemma är filmens puls. En puls som bultar långt ut i salongen.

Spelar falskt med Döden

Österrikes Oscarsbidrag Falskmyntarna bygger på en sann historia och har en smittande puls.