Spektakulär teater

I snart tjugo år har Teater Spektaklet och Panikteatern drivit Den Lilla Teatern i Nymans cykelfabriks gamla lagerlokaler. Det händer ibland att någon från publiken kommer fram med sin telning och tackar för en föreställning de såg för tjugofem år sedan.
I verkstaden som ligger i teatern håller en gris på att få sina ansiktsdrag av Margaretha Löfblad. Slokande eller nyfikna öron, trubbigt eller tanigt tryne. Än är hans karaktär inte klar. En bekant gestalt i 1700-talskostym hänger i sina marionettsnören vid sidan om. Linné var huvudperson i föreställningen Ordning i rabatten! sa Linné som spelats 262 gånger för sammanlagt 23 850 besökare. Han har också varit på turné till USA. Som första teatergrupp spelade Spektaklet på House of Sweden i Washington.
- Det var verkligen en höjdpunkt, säger Margaretha Löfblad.
Hon nämner flera höjdpunkter genom åren. Som när deras pjäs Hönan som skulle till Dovrefjäll blev uttagen som en av fyra barnteaterföreställningar till Svenska teaterbiennalen 2003. Pjäsen var också nominerad till priset för bästa barnteater 2001 av Sveriges Teaterkritikerns Förening.
- Så mycket större än så blir det inte på hemmaplan, säger Margaretha Löfblad.

Per och Margaretha Löfblad har turnerat mycket genom åren och spelat sina föreställningar för tysta, glada, frimodiga, ledsna, bråkiga barn mellan två och tolv år.
- Den ålder som är allra svårast att spela för är barn i yngre tonåren, säger Per Löfblad och minns särskilt en föreställning för sjätteklassare på Gränbyskolan.
- De var väldigt skeptiska till dockteater, och det hela blev inte bättre av att proppen gick två gånger under föreställningen. Men det fantastiska var att de satt kvar trots avbrotten. Vi hade lyckats fånga dem, säger Per Löfblad.
De träffades redan som tonåringar i Ludvika, Per och Margaretha Löfblad. Men det tog några år innan de blev ett kärlekspar. Det hände inte förrän de kommit till Uppsala i början av 1970-talet för att plugga. Margaretha arbetade med Positifhteatern på fritiden och de blev båda bekanta med Vojo Stankovskij som startade Dockteater Totem.
- De behövde en chaufför när de skulle ut på turné. Jag hade ju körkort så jag hängde med, berättar Per Löfblad.
- På den vägen är det. Tänk hur det kan gå för att man har körkort, skrattar Margaretha Löfblad.
Saken var nämligen den att Dockteater Totem skulle turnera med en föreställning om Nalle Puh. Alla roller var klara förutom en. Det vara bara Nasse som saknades.
- Så jag fick jobbet. Det är en karriär som heter duga - från Beckett till Nasse, säger Margaretha Löfblad och skrattar igen.
Efter åren med Totem reste de till Kiel i Tyskland och arbetade tillsammans med en tysk dockteater och lärde sig göra dockor.
- När vi kom hem var vi väldigt kaxiga. Vi bestämde oss för att starta eget. Det var så typiskt 70-talet. Allt var möjligt, säger Per Löfblad.

De hankade sig fram på olika småjobb. Och på kvällarna karvade de på sina dockor i köket i lägenheten i Tuna backar om de inte lånade barnbibliotekets lokaler efter stängningsdags. Den första premiären ägde rum i konstmuseet som då låg i Gamla Gillet på våningen ovanpå barnbiblioteket. Margaretha Löfblad minns hur nervös hon var.
- Usch, jag var halvdöd innan varje premiär förr. Det var så mycket som stod på spel. Nu inser jag att det kommer en nästa gång, vi kommer att få möjlighet att göra fler föreställningar.
Sedan dockan Anna tillverkades och stod på scenen första gången 1978 har Spektaklet samarbetat med docktillverkaren och konstnären Eva Grytt.
- Hon betyder mycket för oss, liksom samarbetet med musikerna Eva-Lena Holmstedt och Lars-Erik Lidström, säger Per och Margaretha Löfblad.
Ambitionen var från början att Teater Spektaklet skulle bli en större teatergrupp, men ekonomiskt är det inte möjligt.
När Margaretha och Per Löfblads barn var små skrev de pjäser som kunde spelas av en person. Då kunde den ena vara hemma med barnen och den andra åka på turné.
- Det var en tuff tid. Scenografin till Guldlock och de tre björnarna tog tre timmar att bygga, berättar Margaretha Löfblad.

Teater Spektakelts Guldlock är en tuff tjej, ett maskrosbarn som inte lärt sig rätt och fel. Hon klampar in hos björnarna utan att ta någon hänsyn. Per och Margaretha Löfblad bearbetar ofta gamla folksagor som har en tydlig moraldiskussion.
Att göra konstnärligt högstående teater är Spektaklets främsta ambition. De är väldigt måna om att barnen ska få en magisk upplevelse, säger de och tillägger att de aldrig tänder lysrören i taket efter en föreställning medan barnen är kvar i rummet, eller börja riva dekoren. Att göra barnteater innebär ett stort ansvar. Men för den skull gör de inte menlös teater, säger Per Löfblad.
- Vi försöker att inte vara mjäkiga och vi undviker det joltiga, säger Margaretha Löfblad.