Spanskspråkig litteratur lever på nätet

Allt tyder på att vi på Bokmässan i Göteborg har en enastående chans att uppdatera oss vad gäller författare, böcker och riktningar, både i Spanien och i de spansktalande länderna i Latinamerika. Frågan är om utbudet är representativt, om det är i samklang med verkligheten, det vill säga om satsningen är giltig bortom den kulturella bubbla som varje bokmässa utgör.
Sanningen är att den mest intressanta skönlitteraturen på spanska är tillgänglig för alla dem som kan läsa, har intresse och tid och tillgång till en internetuppkopplad dator. Men det är klart, saker och ting är inte så enkla. Det handlar bokstavligen om litterära oceaner: vi pratar om det litterära skapandet av författare tillhörande världens andra mest talade språk, utifrån antalet människor som har det som modersmål. Vi pratar om världens näst mest studerade språk, och om internets tredje mest använda språk.
De som talar spanska i Spanien, ett land med fyra officiella språk, utgör mindre än 10 procent av alla spansktalande i världen.
´
Jag är själv ett exempel på hur olika erfarenheter spanskspråkiga författare kan ha. Även om jag började skriva i mitt hemland, Uruguay, har jag publicerat alla mina böcker under mina över trettio år i Sverige. En så pass lång kontakt med den svenska kulturen torde påverka ens sätt att betrakta världen -och att skriva. Kanske blir man till exempel mer krävande vad själva uttrycket beträffar. Man söker allt större stringens och stilistisk renhet. Det är i varje fall något jag tror mig se bland mina tiotals författarkolleger i Sverige. Om vår berättarkonst - den hos författare från södra Sydamerika - finns det redan en doktorsavhandling, skriven av Helena Lindholm: "Ese terrible espejo" Autorrepresentación en la narrativa sobre el exilio del Cono Sur en Suecia (Umeå universitet 2008, Umeå Studies in Language and Literature 1, 2008).

Spanskan är det dominerande språket i mer än 20 länder, med sammanlagt mellan 450 och 500 miljoner människor. Därför är det inte så konstigt att det nya, bästa och mest kreativa spåret för att förstå denna litteraturs framtid inte finns i de litterära tävlingarna, på biblioteken eller i bokmässor utan i en mycket annorlunda arena: de elektroniska tidskrifterna och diskussionsforumen på internet.
Exempelvis i tidskriften Letralia kan läsaren få tillgång till samtliga tidigare nummer (217 stycken under tretton års närvaro på internet) och till de elektroniska böckerna från tidskriftens förlag. Därtill ges information om aktuella diskussioner, seminarier, presentationer av nya böcker, översättningar med mera. I tidskrifter som den mexikanska Círculo de poesía kan man interaktivt kommentera presentationer av böcker och läsa de senaste skapelserna av unga poeter. Andra kulturella publikationer, som Hontanar, bjuder på artiklar om litterära företeelser i sitt politisk-kulturella sammanhang, och då i första hand från de länder där man talar spanska.

Den litterära svängen på internet håller på att förvandlas till en verklig civilisation med hundratals utomordentliga tidskrifter och bloggar av enormt intresse. Detta kulturella fenomen står i djup kontrast mot flärden hos de största spanska förlagen, med en ständig lansering av nya författare med påstådda litterära kvaliteter. Det kontrasterar även med de mycket spridda litterära tävlingarna och deras priser. Särskilt i Spanien har dessa kritiserats. Förlag som ger ut priser som det ekonomiskt viktiga Premio Planeta har blivit anklagade för att ha manipulerat utfallen så att välkända författare skulle gynnas.
Allt detta betyder givetvis inte att man bör låta bli att gripa tillfället att besöka Göteborg. Runt om i staden arrangeras spanskinspirerade kulturella evenemang. På bokmässan kommer Spaniens monter att vara den största genom tiderna, med berättare som Bernardo Axtaga och Javier Cercas.

Mest intressanta på mässan är de runt fyrtio seminarier som tillägnas det spanskspråkiga temat. De kommer att hållas med simultantolkning eller på engelska. I dag kan man få svaret på frågan varför författare som är katalaner eller basker men väljer att skriva på kastilianska betraktas som förrädare. Det är vad katalanskan Nuria Amat, som 1988 kom ut med debutromanen på spanska El ladrón de libros (Boktjuven, i svensk översättning) kommer att samtala om.
Intressant är också frågan om vilka böcker som via översättningar görs tillgängliga svenska publiken, vilket chefredaktören Cecilia Verdinelli och översättarna Kerstin Cardelús och Hanna Axén diskuterar i dag. I det nya millenniet är det kanske inte längre bara magisk realism från Latinamerika eller realism från Spanien.
Några författare och högläsningar av poesi på spanska kommer att se till att även lyriken blir representerad, om än på ett alldeles otillräckligt sätt, givet den förnyelse och den vigör som den åtnjuter i hela världen.

Men inte bara av böcker lever människan. Den prisbelönte författaren Guillermo Arriaga är mannen bakom manus till de välkända filmerna 21 gram, Älskade hundar och Babel med flera. I dag resonerar han på mässan om förhållandet mellan berättarkonst för romaner respektive filmer.
Själv ser jag fram emot att lyssna på Andrés Neuman (Argentina), Rosa Montero och Javier Marías (Spanien), de bästa bland dem jag känner till. Och chilenskan Isabel Allende, förstås. Hon är inte bara ett medialt fenomen; hon är även en ganska bra novellförfattare. Jag medger dock att jag har svårt att förstå den enorma publiciteten kring hennes romaner. Javier Marías är väldigt omtyckt i till exempel England och Tyskland, men inte så mycket i Spanien. Det kanske beror på att han som översättare från engelska (han har skrivit flera romaner med tolkar och översättare som karaktärer) och efter sin vistelse i Oxford har avlägsnat sig en del från den spanska smaken och stilen - om det nu finns något sådan.
Och vad händer efter bokmässan? Då vet vi vad som gäller: internet.