Danmark seger var inte mycket att diskutera. Det var få av årets bidrag som gjorde bestående intryck. Danmarks trumtunga och trallvänligamelodi i folkton lyftes av en sångerska med stark utstrålning. Den kombination hade ingen annan.
Närmast var Ukrania, som med Zlata Ognevichs Gravity fick europop i halvfart att fungera utöver det vanliga ändå till en tredjeplatsen. Medan Norges Margaret Berger gjorde ett elektropopbidrag folkligt för en fjärdeplats.
Men vi kommer också att finnas Grekland fria alkoholbudskap som tog sig oväntat högt medan Finlands bagatellartade gladdisco landade i bottenlagret.
MEN OM DET NU var särskilt spännande var det snyggt och proffsigt. SVT klarade uppgiften så bra som vi kunde hoppas och Petra Mede var sensationellt trygg i sitt programledaruppdrag. Det kan vi glädja oss åt när det svenska bidraget floppade med en fjortonde plats, trots att Robin Stjernberg gjorde sitt bästa framträdande med You Melodifestivalen inräknad. Men här försvann han onekligen i mängden.
LOREEN PÅ SCENEN var en trevlig återkomst (har det inte varit påfallande tyst om henne det år som hon varit regerande Eurovision-vinnare?) Möjligtvis var det en rätt trist insikt att hon hade det mest poetiska och uttrycksfulla framträdande av alla också nu, ett år senare.
DET HÄR ÄR SANNOLIKT det närmaste en OS-invigning Sverige kommer. Kanske var det därför inledningen med paraderande nationer var just lite olympisk i sitt upplägg. Och för den som minns OS-invigningen i London var Petra Medes mellanakt om Sverige en motsvarande variant i miniatyr med vikingar, folkdräkter och barnvagnsrally. Det var i alla fall rätt kul – för oss svenskar.