BO-INGVAR KOLLBERG: Spännande tysk höst på Frankfurtmässan

Det tar lite tid att vänja sig vid att alla utställda böcker på bokmässan i Frankfurt bara är skådebröd. Som vid Bokens dag i Uppsala de första åren då litteraturen skulle vara kvällens ovedersägliga centrum. Det är enbart i samband med författarprogrammen som ett begränsat antal böcker finns tillgängliga för försäljning och signering. Några titlar har extra stor efterfrågan. Naturligtvis mottagaren av årets Deutscher Buchpreis, Die Mittagsfrau av Julia Franck. Värdet av att just den boken fick utmärkelsen kan knappast överskattas. Ett intensivt samtal om den tyska nutidslitteraturen har satt igång. Precis som i Sverige hade man när det gäller de nya författarna och deras böcker kört fast i en debatt om antingen kön eller ungdom. Nu har diskussionen tagit fart. Det om något kan ses som ett tecken på att den tyska litteraturen börjat engagera och hitta tillbaka till läsarna igen. En utveckling vi fortfarande väntar på i det mera stillastående Sverige.

En annan författare som går i spetsen för denna utveckling är naturligtvis Juli Zeh. Hennes roman Leklust är på väg att spridas till snart sagt alla språk. Man får leta länge efter en bok lika laddad med betydelser och tolkningsmöjligheter och på ett lika suveränt språk. Hennes höstroman heter Schilf och med grepp från thrillrarnas värld och ett högst egensinnigt persongalleri tränger den djupt in i vår egen samtid. Daniel Kehlmann är även han och med romanen Världens mått (rec i UNT 5/10) på väg mot en världsvid berömmelse. Inte minst för att den effektivt slår hål på den envisa klichén att den nutida tyska skönlitteraturen skulle vara tung, svår och humorlös. Det amerikanska inflytandet har varit välgörande, påpekade Jutta Limbach, president vid Goethe-Institut, vid ett seminarium om just den tyska litteraturen i ett internationellt perspektiv. Här har man skäl till framtidstro. Inte för att den anglosaxiska litteraturens dominans i bokutgivningen är på väg att brytas. Ungefär 70 procent av böckerna som publiceras är översättningar därifrån. Men om att det ljusnar vid horisonten mera än någonsin, är flera av bedömarna överens.

Andra författare som hittat utanför det egna språkområdets gränser är fjolårets mottagare av Deutscher Bucherpreis Katarina Hacker, som i Die Habenichtse skildrar den nya medelålders generationen som har allt, men är totalt rådlös och vilsen i allt överflöd. Första gången priset delades ut gick det till Arno Geiger. Hans nya roman heter Anna nicht vergessen och har alla de fallgropar och blindskär som ryms i dagens av ytliga och tillfälliga kontakter präglade samhälle som tema. Zoe Jenny finns inte heller hon på svenska. I romanen Das Portrait berättar hon om en bildkonstnär, som hålls instängd av sin uppdragsgivare under de tre månader som kontraktet föreskriver att hon skall måla dennes porträtt. Här finns en konstnärsproblematik med många övertoner.

Till frågan om böcker på andra språk hör givetvis tillgången på översättare. Där är Tyskland väl tillgodosett. Även om villkoren för dessa litteraturens oundgängliga grovarbetare kunde vara bättre. Här behövs, precis som i Sverige, att det allmänna går in och stöttar. Denna aspekt av kulturpolitiken brukar dessvärre ofta glömmas bort. Ändå har flera tyska författare hittat fram till svenska läsare. Förutom Kehlmann och Zeh även Bernhard Schlink, Patrik Süsskind, Christa Wolff, Günter Grass och Hertha Müller, för att nämna några. Vad gäller antalet sålda licenser vid årets bokmässa i Frankfurt har de flesta gått till Kina. Det har blivit ett mönster, förklarade Jutta Limbach. I länder där Tyskland framstår som attraktivt, påverkas också efterfrågan på vår litteratur.

Bo-Ingvar Kollberg: Spännande tysk höst på Frankfurtmässan

I FRILÄGE. Ett intensivt samtal om den tyska nutidslitteraturen har satt igång, ett tecken på att den tyska litteraturen börjat hitta tillbaka till läsarna. En utveckling vi fortfarande väntar på i det mera stillastående Sverige, skriver Bo-Ingvar Kollberg från bokmässan i Frankfurt.