Satan i gatan är inte bara Veronica Maggios hett emotsedda nya album, det är också Christian Walz debut som extern låtskrivare och producent. Walz är en av våra mest respektingivande ljudarrangörer, lekfull och vild men samtidigt lyhörd och strukturerad. Hans närvaro är stor på plattan, men det är ändå Uppsaladottern Veronica Maggio som stjäl all uppmärksamhet med sin sötsalta framtoning, sina särpräglade texter och sin star quality. ”Allt jag skriver blir samma skit” sjunger hon med sin halvflickiga röst och man kan inte göra annat än att spetsa öronen.
Skivan innehåller massor av infallsrik radiopop men pendlar samtidigt fritt mellan det trivialt allmängiltiga och det pregnant personliga, ungefär som om Maggio först säger något anmärkningsvärt starkt för att i nästa sekund ta tillbaka allt med en grimas. Intrycket blir därefter: extremt blandat, men aldrig dåligt.